spinone

Idag ska vi åka hem, det känns lite tråkigt, för vi har inte hunnit leka så mycket med Nora. Det är en snygg tik som är i husvagnen bredvid oss. Hon är ju våra kompisars barnbarn.



Här har matte försökt få oss att sitta fint, Nora gör ju det även om hon slickar sej lite besvärat om nosen.
Jag kan ju inte sitta still förstås.



Nora och jag har jagat upp Tintin i snödrivan men vi leker bara.



Nu har Nora fått nog av oss och vill gå in. Ja hej då Nora, det var trevligt att träffas. Hon var inte så intresserad av mej faktiskt. Hon rantade mest efter Tintin. Han som är så liten, jag borde ju passa bättre. Ärligt talat så var inte jag så intresserad av henne heller, så det så.



Igår kväll var ju matte och husse på den där Tacobuffén, så då fick vi vara ensamma i husvagnen ganska länge. Visserligen kom husse och gick ut med oss och så sov vi ganska mycket, men ändå, ni kan ju tänka er hur tråkigt vi hade. Jag hade två gosedjur i munnen på en gång, krokodilen och nallen, för att trösta mej. Sen när de kom hem på natten då skulle matte gulla minsann. Dåligt samvete, säkert.

Idag ska vi åka till husvagnen, det ska bli kul, matte och husse ska ordna Tacobuffé i klubbstugan. Jag vet faktiskt inte vad Taco är men det är säkert nåt gott. Jag såg på TV att det var ute med Taco, det är nittitalsmat, löjligt, då skulle man inte kunna äta kalops då, det är ju 50-talsmat.



Här har jag lagt in en bild på Tintin, (jag kan ju inte bara ha bilder på mej, eller det kanske jag kan) det är taget innan den senaste snön kom, då hade han haft snö upp till halsen.
När han går i snön så sticker bara huvet och svansen upp. Vi tycker att det är jättekul med snö, matte och husse också, än så länge i alla fall. Det ska bli spännande att se hur mycket snö det är uppe i Kilsbergen. Nej nu börjar det bli nervöst, matte springer omkring och packar, då måste jag samla ihop mina nallar så de kommer med, hej då.

Du ska nog inte sitta så där nära TVn säger matte, det är nog inte bra för ögonen, du ser väl bra om du sitter en bit ifrån. Ha, då ser jag ju inga detaljer, det är jättespännande att se på TV, jag har upptäckt att om man tittar tillräckligt länge så dyker det upp nåt spännande. Det kan vara hundar, fåglar eller vad som helst. Matte säger att jag är som ett barn. Man ska väl inte behöva förbjuda en hund att se för mycket på TV, det är ju löjligt, säger hon.



Här tittar jag på ett matlagningsprogram, det är ju gott med mat.



Det här programmet är nog nåt för dej matte, de sitter och snackar hur länge som helst, det är ju du bra på.

Nu har matte förbjudit mej att titta på TV, du får bara titta om det är hundar med, säger hon surt. Ibland tycker jag att hon övedriver, själva sitter de minsann och tittar på TV om kvällarna. Urtråkigt! 

Jag har varit inne på YouTube och tittat på videofilmer på Spinone, de ser ju precis ut som jag. Och matte som säjer att det inte finns nån som jag i hela hundvärlden. Men nu kunde jag visa henne minsann, det fanns t o m en som slickade i luften som jag gör. Det är tydligen inte så udda ändå. Där ser du matte.



Det är jättekul att titta på andra hundar, speciellt samma sort som jag, jag ser ju att vi är lika för jag brukar stå och titta mej i spegeln ibland, så jag vet ju hur jag ser ut.

Igår klippte matte håret på öronen, vad snygg du blir, säger matte. Jag tycker bara att det är jobbigt, och idag ska hon klippa håret runt tassarna och skägget. Jag hoppas att hon väntar med klorna till imorgon, för allt på samma dag blir för mycket. Egentligen tycker jag om när matte håller på att dona med mej, men ändå ser jag ut som om hon tänkte mörda mej, säger hon.

Idag gjorde matte en ängel i snön, bara för att bevisa för mej att hon kom upp igen, inte gick det snabbt precis, och nån ängel syntes inte i snön efter allt bökande för att ta sej upp, ha. Undrar om grannen såg när hon låg där och löjla sej, hoppas inte. Det måste ju finnas nån värdighet.

Idag kom solen fram precis kl 12. Nu måste vi ut, skrek matte. Hon mumlade nåt om tallkottkörteln som mår bra av sol, det hade hon läst nånstans. Inte vet jag om jag har nån tallkotte i huvet, men Tintin tycker om att leka med såna. Vi pratade med grannarna Tord och Gert. Det var kul. Det är alltid kul att träffa folk tycker vi.



Tord skottar i bakgrunden och jag är som vanligt i det blå. Solen glittrar i snön och det blir så fina reflexer. Förr sprang jag och jagade reflexerna, men nu tittar jag bara.



Sa du fika, matte? Tintin fryser om tassarna, ser du, så det är bäst att vi går in nu. Det är jobbigt att pulsa i den här djupa snön faktiskt. Vi har busat riktigt mycket, matte blev nästan orolig.

Nu har vi kommit hem från promenaden på gärdet, solen sken och matte hade glömt kameran hemma, hon hade inte ens med sig mobiltelefonen. Husse tjatar jämt om att hon måste ha mobilen med sig när hon går i skogen, hon brukar nämligen ramla ibland. Tänk om du gör illa dig och inte kan resa dig upp, vad gör du då, frågar han.
Ja, jag ska ta med mig den, men bara för att jag har ramlat några gånger så behöver det inte betyda att jag ramlar jämt, försvarar hon sig.

Ha, jag vet att hon brukar ramla titt och tätt, hon lyfter helt enkelt inte på fötterna, eller också så går hon och tittar efter fåglar eller nåt, så hon inte ser vart hon går. Så när hon ligger där och kravlar så ropar hon på mej, vad kan jag göra? Till slut kommer hon upp i alla fall. Men ibland gör hon illa sej och då ligger hon och tjuter.
Det är tur att vi är ensamma i skogen då, det är ju skämmigt. Då ställer Tintin och jag oss och nosar på ett ställe och låtsas som ingenting.
 
Tänk om jag verkligen gjorde illa mej och blev liggande, säger matte, skulle ni springa efter hjälp då? Det vet väl inte jag, Tintin och jag kanske skulle springa hem till slut, eller jag vet inte. Matte har läst om hundar som springer efter hjälp, men det kan man ju inte veta förrän det händer, vad man gör.




Som omväxling sätter jag in den här bilden på en snygging i Borås djurpark, där vi var i somras.
Det är ju annars bara hundar och snö på bilderna. En annan bild som vi tog i Borås djurpark är ju hundarnas förfader. Orangutangen ovan är väl mer människans förfader.



Om ni tycker bilden ser konstig ut så har hon vänt på den, den blev snyggare i spegelbilden, sa hon. Nu har ni fått lite omväxling. Nästa bild blir det nog jag igen.

Idag på förmiddagen fick matte fnatt, vi fick gå i koppel båda två. Tintin fick också ha ett vanligt koppel annars har han ett flexkoppel. Vi ska gå på vägen hela tiden idag, så därför får ni gå i koppel, sa hon. Nån gång kan vi väl gå ut och gå för min skull, gnällde hon. Jag vill titta på lite hus och sånt. Hur kul är det? tänker jag. Nej, där får du inte kissa, det blir ju så fult när det är snö. Nu går ni fint när vi går förbi de här husen och visa hur duktiga ni är, säger hon.



Nästa gång får du gå själv om du ska titta på hus, jag skulle tro att du bara är nyfiken och vill se om de har satt upp några nya gardiner eller ve och fasa inte har plockat bort julgrejerna ännu, tänker jag.
Ni måste lära er att ibland måste man gå fint och det ska vi göra idag, så det så, säger matte.



Varför ska jag behöva gå och trängas med Zetti för, frågar Tintin. Han är ju så stor så jag får lov att titta under magen på honom, jag ser ju inte om det kommer nåt smaskigt, nån hare eller nåt.

Vi mötte inte en människa och inte en bil på hela vägen så när vi var nästan hemma så släpper hon oss och då kommer det genast två bilar och en tant som är ute och går. Typiskt, säger matte. Tintin var ju lite svår förstås, han tror alltid att han känner de som kör, och börjar springa runt bilen men matte ropade till på skarpen, sedan skulle han absolut hälsa på tanten. Tant och tant, säger matte hon är yngre än jag. Matte har ju inte fått bukt med hans hoppande, det är pinsamt tycker hon. Tänk om jag skulle hoppa på folk, vilken kalabalik.

Matte suckar, när ni går kopplade möter vi ingen, när ni går lösa, kommer hela bygden farande, varför är det så? 

Nu är vi i Ånnaboda igen, det är ett rännande fram och tillbaka, men matte och husse har varit på möten och så var de bjudna på middag i går kväll. Nu ska vi snart åka hem igen, det är roligt att komma hit och roligt att komma hem. Nu är det inte lika kallt ute så matte kan gå på långpromenader med oss igen. Nu ska vi vara hemma i två veckor.



Här sitter jag på mitt favvoställe i husvagnen och filosoferar. Det är sånt ståhej när grannarna kommer in på mat eller fika, då ska det borstas hundhår och fjäskas minsann. Anki, en av grannarna hade svarta byxor på sej en gång när jag hårade som värst, hon var ganska luden när hon gick härifrån, men jag tyckte att hon var fin jag.
Nu hårar jag nästan ingenting, ja lite då, men jämfört med i höstas är det ingenting.

Det här var igår det, nu är vi hemma igen, matte har gått med oss på gärdet,det hade snöat så hon fick pulsa rejält ska jag säja. Det behöver hon, hon gnäller hela tiden att hon väger för mycket. Ut och pulsa med dej, säjer jag.



Här står jag och väntar på matte och Tintin vid vägen, jag går aldrig över vägen, skitduktig är vad jag är. Man ser Tintins huvud i ena hörnet, imorgon är det ett halvår sedan han blev överkörd av en bil. Matte ska prova släppa honom lös då i skogen. Det ska bli kul att se vad han kommer att göra för bus, den lilla rackarn.

Igår var vi ute på tomten och lekte, matte hade gömt godis i snögubben som V och husse och moster har gjort.
Matte låg ju sjuk då. Men där är ju min halsduk som jag letat efter, säger hon, jaså är det din säger husse. Den har jag ju fått av din syster vet du väl. Vi får byta ut den innan de kommer hit. De kommer ju först i början på mars, det har säkert smält till dess, säger husse. Det vet man aldrig, snön kanske ligger kvar till midsommar, säger hon och ser uppgiven ut. Efter vecka 10 när vi varit i Sälen så är det vår, säger husse bestämt. Det säger han jämt.



Pinsam bild tycker jag, Tintin gör så där för att han är liten och ska försöka bestämma över mej. Jag gör aldrig så där på honom, det behövs inte. Matte, varför tog du inte en annan bild? Vill du skämma ut mej, va?



Är den här bättre då, frågar matte? Ja här ser jag sjukt grym ut.
I alla fall så var jag dålig på att hitta gobitarna, så matte fick peka. Tintin var ju bättre förstås.
Nu ska vi snart gå ut, jag måste få springa lite känner jag.

På den här bilden syns det tydligt att jag egentligen inte är vit. Det ser bara så ut när det inte finns nån snö.
Färgen som jag har är vit med orange tecken. Det finns också helvita, vita med orangespräckliga tecken, vita med bruna tecken och vita med brunspräckliga tecken. De med brun färg kan se väldigt bruna ut, trots att det heter vit med brun färg. Jag är både spräcklig och har rena orange fläckar, öronen är orange. Jag har faktiskt samma färg på mina fläckar som Tintin har på hela kroppen.



Det syns rätt bra på den här bilden. Varför vi står så här har jag ingen aning om. Ibland vet vi inte riktigt varför vi gör saker. Man ser ju också vilken liten skit han är i jämförelse med mej. Och inte kommer han att växa ifatt heller, ha ha.

Jaha, nu har matte plockat bort alla julgrejer, tomtarna ställer hon alltid på bordet och så tar hon ett foto på dem.
Förut hade hon över 200 tomtar, men nu har hon gjort sej av med de fulaste, eller de som inte har nån själ, som hon säjer. Eller också spar hon de som är riktigt fula, jag vet inte riktigt hur hon tänker där. Mjukistomtarna har ju minskat förstås, två är under lagning.



Vi har alienögon på bilden. Ni är ena riktiga tomtar, säger matte. Julgranen har matte tömt på grejer, den var sprängfylld med saker, lilla V ville ju hänga upp allt som fanns i granen. De brukar få som de vill de små liven.
Husse får ta hand om själva granen, ta bort belysningen och så klipper han bort grenarna som matte lägger i rabatterna, tror hon att det ska börja växa granar eller?

Här står jag utanför vår husvagn. Det är inte så jättekallt den här dagen. I tordags var det visst. Solen skiner och det är mitt på dagen, men det är ett konstigt ljus här uppe i bergen, nästan blåaktigt. Det är varannandagskallt här uppe. Nästa dag var det så kallt så matte kunde inte åka skidor, men på lördagen var det varmare igen. När vi kom hem i söndags kväll var det kallare hemma än vid husvagnen, konstigt. Men vårt hus ligger ju nära sjön så det är väl därför. Mattematte kan ha - 11 grader inne i stan fast vi har nästan - 20.

Husse är bortrest några dagar, då går matte och sunkar här hemma, det blir liksom ingen ordning. Man får liksom säga till om allting. Men idag har hon faktiskt ryckt upp sej, hon gömde godis i snön och busade med oss ute.
Det är bra, hon ska inte tro att det bara är att ha en hund, man måste jobba lite också.



Här är Tintin mitt i buset. Han är så glad nu när han kan busa och stoja igen. Nej, nu ska vi plocka bort julsakerna, det är ju tjugondagknut idag. Jag hjälper gärna till, speciellt med mjukistomtarna.

Idag har det inte varit lika kallt, ungefär 10 - 12 grader.  Alla grillade korv ute på eftermiddagen men matte och husse tyckte att vi skulle vara inne, för Tintin kunde riva omkull grillen. Han är ju så närig, han förstör en hel del för mej, tycker jag. Hade de bara haft mej så hade jag fått vara ute med dem. Men om jag tänker efter så skulle det inte vara så kul utan honom. Förresten förstår jag inte att de kan stå där ute i kylan. Nu kom matte in, hon fryser om händerna säjer hon. Men jag tror att hon ville komma in till oss en stund. Och nu kommer husse också, han ska ta ut oss på promenad, vi är jätteivriga när vi ska gå ut här, för det är en massa goa dofter som man inte är van vid. Jag går med nosen i backen hela tiden och ibland kör jag ner nosen långt ner i snön och står så länge och bara doftar. Du är ju knäpp, säger matte.



Hon förstår inte att man måste dra in dofterna ordentligt så att man kan marker på det sen. De andra hundarna ska ju få veta att jag har varit där ju. På den här bilden syns det tycligt att jag har stora tassar. Matte har mätt, spåren är 11 centimeter. Vi läste att ett vargspår är 10 centimeter, där ligger de i lä ska jag säja.



Vi vill inte vara med på bild, så matte fick ställa sej bredvid oss, men det sket sej ju i alla fall.



Då försökte matte ta kort, men då gömde jag mej bakom Maude. Det är ju en fantastisk bild, jag utan huvud, Maude med en soppåse och Tintin stretande och vill fram, troligen för och hugga tag i soppåsen, det kan ju alltid finnas nåt ätbart i såna. Jag ger upp, sa matte.

Idag har vi varit på lite längre promenad på förmiddagen med matte och Maude. Jag fick springa lite för mej själv, men matte blev arg när jag försvann bakom en krök. Jag hörde nog att hon ropade flera gånger, argare och argare för varje gång. Vem bryr sej? Hon borde ju veta vid det här laget att jag inte försvinner. Dessutom kommer hon ju snart fram så att hon ser mej. Inte kunde jag veta att hon stannat, och vägrade gå tills jag hade kommit till henne. Hur tjurig får man bli? Efter den obehagliga upplevelsen (ja, jag tycker faktiskt att det är ganska otäckt när matte blir så där arg) höll jag mej lite närmare matte, men bara lite. Hon orkade förresten inte skrika mer för hon hade blivit hes. Rätt åt henne. Annars så var det en trevlig promenad. Maude, mattes kompis var ju snällare faktiskt. 



Man har den matte man förtjänar, säger matte. Hon kanske har den hund hon förtjänar. Nej, det ska mycket till innan hon förtjänar mej, ska jag säga.

Idag har vi varit på en kylig promenad. Bara man rör på sej så går det bra. Matte var skeptisk innan, men hon tyckte att det var ganska skönt när vi väl kom ut. När vi kom till husvagnen igår så var det 18 grader kallt, det är tur att det är varmt och skönt inne.


Här sitter vi och väntar på mat, den är visst bortglömd idag. Ni ska ju inte tro att ni får maten vid bordet, säger husse. Varför inte, frågar vi. Ni skulle inte tycka att det var så kul att äta på golvet, eller hur? Nej, visserligen inte säger husse, men det är skillnad på hundar och människor, förstår ni. Ja vi ser då ingen större skillnad, eller vad säger du Tintin?