Koppeltvång
Idag på förmiddagen fick matte fnatt, vi fick gå i koppel båda två. Tintin fick också ha ett vanligt koppel annars har han ett flexkoppel. Vi ska gå på vägen hela tiden idag, så därför får ni gå i koppel, sa hon. Nån gång kan vi väl gå ut och gå för min skull, gnällde hon. Jag vill titta på lite hus och sånt. Hur kul är det? tänker jag. Nej, där får du inte kissa, det blir ju så fult när det är snö. Nu går ni fint när vi går förbi de här husen och visa hur duktiga ni är, säger hon. 
Nästa gång får du gå själv om du ska titta på hus, jag skulle tro att du bara är nyfiken och vill se om de har satt upp några nya gardiner eller ve och fasa inte har plockat bort julgrejerna ännu, tänker jag.
Ni måste lära er att ibland måste man gå fint och det ska vi göra idag, så det så, säger matte. 
Varför ska jag behöva gå och trängas med Zetti för, frågar Tintin. Han är ju så stor så jag får lov att titta under magen på honom, jag ser ju inte om det kommer nåt smaskigt, nån hare eller nåt.
Vi mötte inte en människa och inte en bil på hela vägen så när vi var nästan hemma så släpper hon oss och då kommer det genast två bilar och en tant som är ute och går. Typiskt, säger matte. Tintin var ju lite svår förstås, han tror alltid att han känner de som kör, och börjar springa runt bilen men matte ropade till på skarpen, sedan skulle han absolut hälsa på tanten. Tant och tant, säger matte hon är yngre än jag. Matte har ju inte fått bukt med hans hoppande, det är pinsamt tycker hon. Tänk om jag skulle hoppa på folk, vilken kalabalik.
Matte suckar, när ni går kopplade möter vi ingen, när ni går lösa, kommer hela bygden farande, varför är det så?
