spinone

Så här tråkigt har jag när matte åkt till Ånnaboda, vi förstod nog att vi inte skulle få följa med för hon packade inte våra grejer. Just nu kan vi ju inte veta att husse ska vara med oss hela helgen, så det känns övergivet.



Jag tycker att det kan vara skönt att vara av me na ett tag. Nu kan vi ju bestämma lite själva, eller hur Zetti?
Men jag tror nog att matte saknar oss, säjer jag. Hon får väl skylla sej själv när hon åker iväg utan oss, eller hur?

Idag är det grått och mulet men matte tycker förstås att det är fint i alla fall, med alla löööven som hon säjer. För oss spelar vädret ingen stor roll, förutom när det ösregnar förstås. Det märks att det snart är vinter för talgoxarna har börjat komma, de knackar på rutan i köket så att matte ska förstå att nu är det dags att börja mata. Hon brukar börja 1 november så de får ge sej till tåls de små rackarna.

 

Lite lustig bild kanske, men vi busar här och Tintin visar alla tänderna och jag skakar på mej så att matte måste torka både väggar och golv men de får ju skylla sej själva. Valet av hund styr ju hur de får det i livet.
Det är ett heltidsjobb att ha hund tycker jag, Vi ska ha mat två gånger om dan plus fil på kvällen, vi ska ha ben att tugga på och godis då och då. Vi ska borstas, kammas, ryckas och klorna ska klippas. Vi ska ut och rastas 5 gånger om dan minst. Vi ska lekas med också, även om jag inte tycker det är så jäkla kul alla gånger. Men jag älskar när vi går på långpromenad på gärdet och i skogen, för då får jag gå lös och nosa var jag vill och snappa åt mej nåt smarrigt här och där. Fast då blir ju matte förbannad förstås, men det får man ta. Men nu säjer matte att det inte är nåt heltidsjobb, det är ju faktiskt skönt för henne också att promenera säjer hon. Hon får säja vad hon vill men vi vill att det ska vara ett heltidsjobb, vi vill ha uppmörksamhet hela tiden. Jojo, men på mornar och kvällar går det nästan inte att få med er ut för att ni är så trötta, ni börjar bli gamla, säjer matte. Ha jag är i mina bästa år och Tintin är ju bara en barnrumpa och tonåringar är ju också trötta. Ja men inte på kvällarna, säjer besserwissern matte.

Idag är det soligt, vi har varit på en skön promenad med husse, matte hon diskade, det är precis som det ska vara.



Så här tycker jag om att ligga, med huvet på bordet så att jag har full uppsikt. Det blev som ett stilleben, sa matte, va nu de är för nåt. Den där trådrullen passar ju liksom inte in, men den ligger ju still i allafall om det är det som menas, matte svänger sej med så konstiga ord ibland. Idag ska vi äta lunch hos Rose-Marie och Sten, ett par grannar här. Ni ska väl inte med, säjer matte, va, ska inte vi med? Då är det som vanligt då, vi får stanna hemma, och när de kommer tillbaka så känner vi doften av allt dom ätit och lite till. Surt är vad de är.




Jag försöker ju ibland lägga in en bild på andra hundar, här är en bild på lilla Bosse en Welsh springer spaniel, på bilden är han bara 12 veckor, nu är han 7 månader. Det är en av våra grannars son som skaffat hund trots att föräldrarna minsann inte gillar hundar. Men det är konstigt vad en liten valp kan åstadkomma, nu är han farmors och farfars lilla ögonsten.

I torsdags regnade det i Ånnaboda så vi kunde använda våra regnkläder här också, men sedan har det bara duggat då och då. Vi behöver ju inte ha dem vid lite småregn.



Här står vi på trappan och väntar på att få gå ut i regnet, det syns inte men det ösregnar, därför står matte inne och fotar annars blir det imma på linsen. Ni ser ut som små hästar säjer hon och flinar.



Men för böveln matte, sätt fart så vi kommer iväg nån gång. Vi var lite osäkra på om det skulle gå att pinka med de här grejerna på, eller om vi skulle kunna göra stort. Jag klarade av pinket ganska snabbt men Tintin var skeptisk, det gick halva promenaden innan han lyfte på benet. När han väl insåg att det gick så var det ingen hejd på honom. Men stort gjorde vi inte.



Här ligger vi och slappar i husvagnen, det är ganska skönt när det regnar ute. Nu är det lördag eftermiddag och husse kom just in, så nu blir det promenad men utan regnjackor, det regnar nämligen inte.

Nu regnar det, då ska vi få ha på oss våra nya regnställ som matte köpt, hon har längtat efter regn i flera dagar så att hon ska få prova de på oss. Husse tycker att hon är knäpp som längtar efter regn, men hon säjer att det är så torrt i markerna så det behövs, det har inte regnat mer en en gång hittills i oktober. Och september ska vi inte tala om vilken torka. På torsdag drar vi till Ånnaboda igen, jag vet inte vad de ska göra den här gången men de ska inte jobba i allafall, möte kanske.

Matte har suttit instängd på sin kammare ovanför bastun, hon har sytt ett täcke till oss som vi kan ligga på i husvagnen så att vi inte skitar ner överkastet, men nu tycker hon att det nästan blev för fint för oss att ligga på.
Dessutom håller hon på att sy en klänning, en sån där anskrämlig sak med djurmönster, det kanske blir fint när det blir klart men jag är skeptisk. Det är en ganska brant trappa upp dit, men vi har lärt oss att gå i den så nu springer vi upp och hälsar på matte hela tiden. Duger inte husse, frågar matte. Han håller på i snickarbon med mattes gamla gungstol, den behöver en ny sits och matte ska måla den och sy nya dynor. Va bra, då har Tintin ett bra ställe att ligga på. Nä, säjer matte, den ska jag ha i mitt nya bibliotek som jag ska göra. Ha, var då undrar man, det ska bli spännande å se.



Så här är utsikten ofta för matte. Vi ska alltid lukta på samma ställen, just här har det gått förbi en tik, vi kan riktigt se henne framför oss, vi kan stå så här hur länge som helst, till slut blir matte otålig och börjar gå och då får vi ge oss. Tur att inte vi människor är så där, va jobbigt, säjer matte. Tänk om vi kände doften av alla man mötte eller som nyss har gått förbi.



Det är ju inte alltid som det blir fina bilder framifrån, som här t ex vänder vi oss bort precis när matte ska fota. Det hördes nåt intressant ljud där bortifrån och då har vi inte tid med matte. Nu ska vi sätta på oss våra regnjackor och gå ut i blötan, matte tycker att det ska bli spännande att se om det funkar.

I morse hade matte vantar och mössa på sej när vi gick ut, hon som inte har velat acceptera att sommaren är slut. Jag för min del tycker att det är skönt med lite kyla (+2 grader) för då kliar det mindre. Jag har slutat med kortisontabletterna men det har inte slutat klia för gräset växer ju fortfarande, men det är mycket bättre nu.



När Tintin låg och sov på soffan i husvagnen i helgen så kom matte och la ett täcke på honom. Jag tyckte att han såg så frusen ut, sa hon. Frusen, han som har så mycket päls, jag kan inte minnas att du har lagt nåt täcke på mej. Det har jag visst det, men det är klart du är ju över 8 år så det kanske börjar bli svårt att komma ihåg.
Hör nu matte lilla, 7 gånger 8 är 56 och om man räknar det första året 2 ggr så skulle jag vara ungefär 63 år vilket du blir nästa år, då har alltså du också dåligt minne, va? Där blev hon tyst, minsann.



Från det ena till det andra, det är ju inte så kul att prata om ålder, så jag visar en bild på Svea. Det är Korv-Oves systers hund. Hon är jättefin och luktar gott, trots att hon är en Basset så är hon ju inte släkt med Tintin. Det finns ju flera bassetraser och alla har korta ben som från början är framavlade. Tintin finns ju i en långbent version t.ex. Svea är i alla fall gullig, trots att hon har så korta ben, Tintin och hon passar nog bättre ihop i storlek. Just nu har jag ju en fling med Asta, hon är inte alls 2 år som jag skrev häromdan hon är hela 4 år. Då behöver man inte bli anklagad för att hålla på med småflickor. Hålla på och hålla på, Asta har opererat bort livmodern så det är kört, men man kan väl lattja ändå.

Vi har haft trevligt i Å-boda, Korv-Ove såg till att vi fick nåt i oss. Matte blev arg på oss en gång, när Birgitta och Bosse kom till oss då skulle vi ut och möta dom så klart, men det gillade inte matte, hon litar inte på mej riktigt, så vi fick gå in i husvagnen, skrek gjorde hon också. En riktig bitch om du frågar mej. Men Birgitta tyckte synd om oss så när de skulle gå så öppnade hon åt oss och sa hejdå. Snällt, tycker jag.



Vi tog inga bilder i Ånnaboda, det blev bara foton från puben, de ska matte sätta in på hemsidan som dom har.
Det här är flera dagar gammalt, det ser man på att nu är det tusen gånger mer löv. Det blir kul sen när matte börjar kratta ihop löven, då tycker vi det är kul att busa i högarna, hon blir inte så glad, men sånt får man ta.

Idag har jag busat med en labbetjej som heter Asta, vi hade jättekul, jag tyckte det var så kul så jag hoppade jämfota flera gånger, matte säjer att jag snurrade runt och gjorde mej till, men det kommer jag inte ihåg. När hon ville lägga av med buset så daskade jag till henne lite lätt med tassen, hon vilade en stund sen var hon igång igen. Hon är bara ett par år och jag är över åtta, jag behövde minsann inte vila jag. Jag imponerade på Tord faktiskt. (vår granne som lånat Asta, de kommer imorron också) Jag kanske ska säja att Tintin fick också leka med Asta en stund. Nu ska vi faktiskt få mat och som vanligt tycker Tintin att det är alldeles för sällan.

Jaha, då har vi åkt i mattes nya bil till Ånnaboda igen. Hon köpte den för att hon ville ha en större bil så hon kunde få plats med oss och kunna skjutsa barnbarn t ex i. Men jag vet inte jag, jag är inte så imponerad faktiskt. jag fick liksom ingen ro på hela vägen, jag stod upp ganska länge. Då är bilen bra för jag kan stå upp utan att slå i taket. Jag kanske vänjer mej. Hon har lagt en tjock dyna där för annars når inte Tintin upp och kan se ut genom bakrutan, det vill han gärna. Han är rolig, om det kommer en motorcykel och lägger sej alldeles bakom så morrar han och visar tänderna, han som aldrig morrar annars. Men nu tillbaka till våran promenad i förrgår.



Efter den här vägen är det många döda träd, matte skulle inte tycka att det skulle vara trevligt att gå här i skymningen, men när solen skiner går det bra minsann.



Här är vi nästan framme vid golfbanan, där matte brukar spela. Jag har just pinkat och nu sprätter jag så gruset yr. Matte fattar inte varför jag gör så, det vet inte jag heller, hur ska man kunna veta det?
Du gör det ju bara ett par gånger om året, det måste ha varit nåt alldeles speciellt där, retas matte. Hon behöver inte ha reda på allting. Efter det så gick vi hela långa vägen hem igen.



Här har jag stannat vid stopptecknet, vi brukar stanna vid den vita linjen och se åt höger och åt vänster så det inte kommer några bilar, men nu gick jag lös och då tyckte jag att jag skulle stanna när det står stopp. Det är visserligen felstavat, men man fattar väl ändå. Tintin tittar åt vänster. Ser du nån bil Tintin?



Borta bra men hemma bäst, det brukar alltid matte säja. Hon har till och med fått en tavla som det står det på av grannen, de har väl hört henne säga det jämt, hon är lite tjatig. Men som sagt nu är vi i Ånnaboda och det är ju nästan som hemma det också, vi har hunnit med flera promenader redan, nu ska vi sova.