Vi är nu i Ånnaboda
Jaha, då har vi åkt i mattes nya bil till Ånnaboda igen. Hon köpte den för att hon ville ha en större bil så hon kunde få plats med oss och kunna skjutsa barnbarn t ex i. Men jag vet inte jag, jag är inte så imponerad faktiskt. jag fick liksom ingen ro på hela vägen, jag stod upp ganska länge. Då är bilen bra för jag kan stå upp utan att slå i taket. Jag kanske vänjer mej. Hon har lagt en tjock dyna där för annars når inte Tintin upp och kan se ut genom bakrutan, det vill han gärna. Han är rolig, om det kommer en motorcykel och lägger sej alldeles bakom så morrar han och visar tänderna, han som aldrig morrar annars. Men nu tillbaka till våran promenad i förrgår.
Efter den här vägen är det många döda träd, matte skulle inte tycka att det skulle vara trevligt att gå här i skymningen, men när solen skiner går det bra minsann.
Här är vi nästan framme vid golfbanan, där matte brukar spela. Jag har just pinkat och nu sprätter jag så gruset yr. Matte fattar inte varför jag gör så, det vet inte jag heller, hur ska man kunna veta det?
Du gör det ju bara ett par gånger om året, det måste ha varit nåt alldeles speciellt där, retas matte. Hon behöver inte ha reda på allting. Efter det så gick vi hela långa vägen hem igen.
Här har jag stannat vid stopptecknet, vi brukar stanna vid den vita linjen och se åt höger och åt vänster så det inte kommer några bilar, men nu gick jag lös och då tyckte jag att jag skulle stanna när det står stopp. Det är visserligen felstavat, men man fattar väl ändå. Tintin tittar åt vänster. Ser du nån bil Tintin?
Borta bra men hemma bäst, det brukar alltid matte säja. Hon har till och med fått en tavla som det står det på av grannen, de har väl hört henne säga det jämt, hon är lite tjatig. Men som sagt nu är vi i Ånnaboda och det är ju nästan som hemma det också, vi har hunnit med flera promenader redan, nu ska vi sova.
