spinone

Idag har matte gjort allt för att lindra min klåda, hon har spolat i snoppen (jag har inflammation där ibland), hon har borstat och kammat mej, kollat och rengjort öronen och tittat på huden med förstoringsglas som de gör på djursjukhuset för att upptäcka löss och skabb och sånt äckelstyg. Men vi har kollat löss och skabb hos veterinären förra året och året före det och det har inte varit nåt sånt. Då trodde matte och husse att det var fästinghalsbandet, så de vågade inte ta på mej det i år. Men så fort det blev maj så började jag klia mej igen och så fick jag massor med fästingar istället. Så nu har de droppat Frontline i nacken så nu har fästingarna i allafall slutat sätta sej fast och de som gör det dör. Blir det inte bra nu så måste vi åka till djursjukhuset igen, jag kanske är pollenallergiker, eller gräsallergiker eller nåt, vad vet jag. Jag är faktiskt bara en hund.



Här ligger jag i gräset och har det skönt.



Här kliar jag mej och så håller det på hela tiden. Stackare säjer matte, kan det vara myggbett tro? Nej Frontline ska ju skydda mot det också. Tintin kliar sej ju inte.



Vad jag gör här vet vi inte riktigt, jag tror att jag försöker sparka till kameran, för matte försöker leka med mej med såna där barnsliga ljud som hon brukar hålla på med, i och för sej kul, men barnsligt, jag är väl ingen valp heller. 

Idag är vi hemma igen och springer omkring på tomten, det har kommit en långtradare med Anders hus. Väggarna är klara med fönster och allt. Fiffigt! Vi, matte och jag och Tintin stod och pratade med Carl-Åke och Olle. Det är ju veckans händelse i byn. Carl-Åke och Birgit ska snart åka och titta på sin nya valp, Nelson ska den heta, det tycker jag låter bra. Vi tycker att det ska bli kul med en ny hund hos grannen, en Briard är det. Vi ska vara snälla mot den.

Idag ska matte köpa Frontline till mej. Hon vill inte att jag ska få några fästingar mer. Den där ultraljudsmanicken måste man ha på sej hela tiden och det går inte så bra för jag fastnar i matställningen och så klickar den hela tiden när den slår emot halsbandet, dessutom tror inte matte att den hjälper så bra längre. Visserligen är det inte så många fästingar som sätter sej fast, desto flera kryper omkring i pälsen som matte får plocka. Tintin går helt fri från fästingar. Han har ju fått Frontline i nacken.



Här ser ni manicken som jag har kring halsen. Om jag inte hade den kanske jag skulle ha ännu mer fästingar, man vet ju inte. På den här bilden är det Tintins tur att vända baken till, vem vet vad han har hittat nu för nåt att gotta sej i. Olles dotter är här och hälsar på och de har en Westie och jag mopsade mot honom på andra sidan staketet, jag slängde mej mot staketet och visade honom att hit kommer du minsann inte. Då blev matte arg på mej, hon är så tråkig, kan man inte få visa vem som bestämmer här på Fullerö, va? Du ska vara snäll, hade du varit på andra sidan staketet hade du inte varit så kaxig minsann, säjer hon. Ha, det hade jag väl!

Nu ska matte åka och handla, då får vi lite lugn och ro en stund.

Jag fäller riktigt mycket just nu, matte undrar om jag är sjuk. Dessutom så får jag massor med fästingar så när vi kommer hem ska matte prova med Frontline i nacken. För nu har jag klåda av alla fästingbett och så kliar det när jag fäller. Jag är ju allergisk mot halsbandet. Det här kanske låter gnälligt men man ska ju berätta hur det är, allt är inte en dans på rosor.



Matte ska beställa tid hos veterinären för Tintin, han börjar få problem med metallplattan som är inopererad i höften. Han lyfter upp benet och springer på tre ben ibland. Ja, det är bara elände idag. Ikväll ska matte och husse på herrmiddag. Herrarna lagar maten och det är mycket hemligt vad de ska äta.

Nu är vi hemma igen, matte hämtade oss i tisdagsförmiddag, sen har mormor varit här och grannarna och matte har tvättat och gullat med oss. Jag har varit lite mammig, Tintin är ju alltid mammig. Vi har haft det bra som vanligt på Härkeberga, matte sa att hon aldrig har sett så många hundar där som den här gången. Det är spännande tycker vi. 


Här står Tintin och nosar i luften, han har väl fått span på nåt som vanligt, vi har en igelkott på tomten, men vi fick inte jaga den för husse. Här letar jag efter nåt i gräset, det är lite ofint att visa bakdelen när man inte har skrivit på ett tag, men jag vill börja lite försiktigt.



Jag kan ju alltid visa en bild på husse när han går med soporna, väldigt proffsigt tagen dessutom. Han e i alla fall gla!

Nu är vi med matte i Ånnaboda. Vi ska bara gå promenader och lata oss. Här behöver vi inte vakta nånting, för här finns inget staket som hemma. Hemma måste jag se till att alla håller sej utanför staketet om det inte är en snygg tik, då kan hon gärna få komma in. Nu säjer matte att vi ska gå på en kvällspink, så jag får sluta för idag.
Hejdå.

Det var Classic Motor i helgen i Ånnaboda, matte sprang förstås och fotograferade gamla bilar, här mattes favvis Crome Victoria med glastak, gammal raggarbrud som hon är. Det tillverkades bara 500 såna med glastak, så de är inte så vanliga.  Annars har vi bara slappat. matte och de andra kärringarna har fixat mackor till de som jobbade på campingen under helgen. Det har varit jättemycket hundar här. En schäfer flög på en annan hund och den hundens matte tappade balansen och föll och slog huvudet i en kofångare på en gammal bil. Ambulansen kom polisen kom, ja jag säjer då de vicket liv! Vi har pratat med flera hundar, men mest små såna. Matte säjer att det är bra för oss och träffa så många hundar som möjligt, eftersom vi inte har så många hemma. Kul är det i alla fall. 


Maude och Anki i vårt förtält, det är lite kyligt nu på kvällen så de har svept in sej i plädarna, Maude är lite blyg och vill gömma sej bakom filten. Du brukar minsann inte vara blyg säjer Anki.

Själv tänker jag inte vara med på bild idag, jag vilar mej, jag och Tintin åker till Härkeberga imorron, så vi ses om drygt en vecka. Jag kanske skriver därifrån, vem vet?

Igår vilade jag mej hela dan, efter långpromenaden låg jag och sov länge tills mormor kom. Då passade Tintin på att skriva lite. Igår kväll kom Jan, Marie, Viktor och Tuva och hälsade på. De fick också rabarberpaj, men inte vi.
Vad ni gnäller om rabarberpaj, ni tycker ju inte om rabarber ens, säjer matte. Det vet vi inte vi har inte smakat.
Idag åker vi till Ånnaboda med matte. Husse kommer imorron. Hon har klippt mej i ansiktet, alltså pälsen. Dessutom har hon klippt bort mitt fina pipskägg.



På den här bilden så är jag inte klippt, vi höll på att titta på nåt på Carl-Åkes tomt när matte smög fram bakom äppelträdet och fota oss. Egentligen vet ju inte vi vad det är för manick som matte smyger omkring med och som klickar. Det är faktiskt lite obehagligt.



Kolla va lömsk han ser ut, matte kommer ju så nära med kameran så det är bäst att anlägga ett försvar. Han ser nästan ut som om han tänkte lyfta på överläppen och visa gaddarna. Annars har det inte hänt nåt särskilt ännu. Matte har packat våran väska så vi vet att vi ska få följa med, så det känns lugnt. Det är Classic Motor i Ånnaboda i helgen. Massor med gamla bilar och bildelar och loppis. Och så brukar det komma massa hundar också som man kan kolla på.

Nu har mormor åkt hem och vi fick inte nån rabarberpaj nu heller. Men en annan grej som har hänt som gör mej rätt sur är att jag har faktiskt fyllt år. Den 28 maj blev jag fyra år. Fick jag nån present, var det nån som sa grattis? Neej minsann! Det var i fredags, vad gjorde de då? Ingenting, så de hade all chans i världen att komma ihåg min födelsedag. Zetti kom inte ihåg den han heller, men han är ju uppe i de blå för jämnan, så han är ursäktad. Men vi får se om jag kommer ihåg hans födelsedag den 22 augusti, vi får väl se. Hans är lätt att komma ihåg för han fyller dan efter Lill-Husse. Men jag ska definitivt glömma mattes den 16 augusti



Värst vad surt det var här då, säjer matte. Förlåt att vi glömde din födelsedag, jag ska köpa ett gott ben till dig.
Ja, det lät ju lovande, hoppas bara att det inte är nåt tomt löfte. För såna är det gott om ska jag säja. Ibland så säjer de att jag ska få fil på kvällen och så har de glömt att köpa fil. Det är ju brottsligt. Då brukar jag sitta och stirra på matte hela kvällen så att hon riktigt ska känna hur usel hon är. Nu tycker jag att du ska sluta skriva, du är ju nästan gnälligare än Zetti, säjer matte. Kanske det, men det var skönt att få ur sej lite som har legat och gnagt.

I morse var det vägjobbare utanför så jag kunde inte sova medans matte läste tidningen så jag gick ner och la mej på min väntefilt. Då kom matte äntligen och gav mig mat, jag behöver inte ha nån ostskiva först som Zetti behöver. Ja nu fatta ni att det är jag som skriver idag, jag har egentligen inte tid med sånt här eftersom jag är fullt upptagen med att smyga omkring i buskarna och leta efter spännande grejer eller stå i granskogen och titta på grannarna eller kila över till Carl-Åke och rota i deras gamla tvättstuga. Där fanns det spännande saker, Carl-Åke fick nästan inte ut mej därifrån. Det var husse som skulle hålla uppsikt över mej medans matte satt vid datorn. Men det glömde han bort, han stod och prata med Tord och sen tog han cykeln och skulle cykla ner till bryggan, när Carl-Åke kom med mej. Man kan tydligen inte låta husse ta ansvaret, gnällde matte.



Matte åt frukost ute på altanen, jag fick inte smaka som vanligt trots att jag satt troget och stirra på henne hela tiden. Sen gick vi på långpromenad i värmen och jag höll på att dö av törst. Man ska väl inte behöva ha med en flaska vatten för en timmes promenad heller, sa matte. Nej, men det fanns inga pölar att dricka ur efter vägen.
Snart kommer mormor på besök, det är alltid roligt när det kommer nån, jag tycker att alla som går förbi ska komma in och hälsa på oss och ta en fika med matte, det skulle väl vara skoj. Jag gillar folk, speciellt när de stoppar händerna i fickorna, för då tror jag att de ska ta upp nåt gott till mej.
Nämen, nu kom mormor, jag har inte tid längre. Hej så länge.

Hej igen, nu är det bara sex dagar kvar tills matte och husse ska åka och hälsa på mattes syster och lilla V, då ska vi vara på Härkeberga som vanligt, det ska bli kul tycker jag. Nu vet ju jag inte om att vi ska dit eftersom jag är en hund men när vi är på väg dit så kommer jag att känna igen mej, och då kommer jag att gäspa högt, för det gör jag vart vi än åker. När vi närmar oss så gäspar jag och då säjer matte och husse, nu känner han igen sig. Det är klart jag känner igen mej om vi har åkt hit eller dit massor av gånger. Annars är allt som det ska förutom att jag har fått klåda igen, men inte så mycket som förra året. I år fick jag inget fästinghalsband så jag har inte haft nån klåda alls i år. Men så har jag ju haft några fästingar, så det kanske är det som kliar, vad vet jag.
Matte tror att jag är allergisk mot pollen. Vi ska lämna in dig så får de göra en utredning, säjer hon. Vart då lämna in? Man lämnar väl inte bara in mej nånstans. Till djursjukhuset så klart, säjer hon. Jaha, du menar så!



Matte har inte klippt mina tofsar framför ögonen än, men hon får väl eld i baken lagom tills vi ska åka. Då ska klorna klippas, öronen rengöras, snoppen och baken tvättas, pälsen kammas och borstas. Då blir det stressigt ska jag säja.
Ikväll kommer två av mattes söner med familjer på besök, då ska matte göra rabarberpaj. Då hoppas jag att vi får smaka. Nu ska hon göra sej i ordning hon ska träffa doktorn halv 2, en doktor Muhammed.
Det låter lovande.