Ny valp till Fullerö
Idag är vi hemma igen och springer omkring på tomten, det har kommit en långtradare med Anders hus. Väggarna är klara med fönster och allt. Fiffigt! Vi, matte och jag och Tintin stod och pratade med Carl-Åke och Olle. Det är ju veckans händelse i byn. Carl-Åke och Birgit ska snart åka och titta på sin nya valp, Nelson ska den heta, det tycker jag låter bra. Vi tycker att det ska bli kul med en ny hund hos grannen, en Briard är det. Vi ska vara snälla mot den.
Idag ska matte köpa Frontline till mej. Hon vill inte att jag ska få några fästingar mer. Den där ultraljudsmanicken måste man ha på sej hela tiden och det går inte så bra för jag fastnar i matställningen och så klickar den hela tiden när den slår emot halsbandet, dessutom tror inte matte att den hjälper så bra längre. Visserligen är det inte så många fästingar som sätter sej fast, desto flera kryper omkring i pälsen som matte får plocka. Tintin går helt fri från fästingar. Han har ju fått Frontline i nacken.
Här ser ni manicken som jag har kring halsen. Om jag inte hade den kanske jag skulle ha ännu mer fästingar, man vet ju inte. På den här bilden är det Tintins tur att vända baken till, vem vet vad han har hittat nu för nåt att gotta sej i. Olles dotter är här och hälsar på och de har en Westie och jag mopsade mot honom på andra sidan staketet, jag slängde mej mot staketet och visade honom att hit kommer du minsann inte. Då blev matte arg på mej, hon är så tråkig, kan man inte få visa vem som bestämmer här på Fullerö, va? Du ska vara snäll, hade du varit på andra sidan staketet hade du inte varit så kaxig minsann, säjer hon. Ha, det hade jag väl!
Nu ska matte åka och handla, då får vi lite lugn och ro en stund.
