spinone

I går kväll lekte vi på tomten en stund, matte hade tänt granen, den såg lite kraschad ut, men det lyste så att vi såg iallafall.



Här sitter vi och vilar efter buset, vi tittar på granen och undrar hur den har kunnat bli så ful. Det är snön, säger matte, den har tyngt ner grenarna. Det syns på spåren i snön att vi har busat. Det finns inte en enda fläck som är fri från era spår, säger hon. Att lägga sig ner och göra en ängel i snön är ju kört, det ska man ju göra i ren vit snö. Jag tror att hon bara skojar, hon lägger sig nog inte frivilligt i snön, för sen har hon svårt att ta sig upp.



Snögubben som lilla V och husse gjorde i mellandagarna står fortfarande kvar, mattes halsduk och husses kepa har frusit fast. Morotsnäsan har dippat lite, men annars är den fin. Ni pinkar väl inte på snögubben säger matte, då kanske ni underminerar den så att den sjunker ihop. Vad tror hon om oss, vi pinkar inte på gubbar över huvud taget, inte på kärringar heller.



En till bild från Borås, elefanten som käkar maskrosor. Undrar hur det skulle kännas att ha såna där betar i munnen. Då måste man ju ha en snabel också så man får in maten i munnen. Nej, jag är nog glad att jag är en Spinone.