spinone

Lillhusse Daniel och hans Josefin ska få en bebis närsomhelst nu. Den skulle ha ankommit den 20 januari men har ännu inte dykt upp. Varifrån den ska ankomma har ju inte jag nån aning om. Men matte säjer att den ligger i Josefins mage. Konstigt tycker jag, hur ska den komma ut? Matte säjer att jag låg i min mammas mage, alla gör det. Trångt och mörkt skulle jag vilja påstå, det är tur att man inte kommer ihåg det. Husse tippar att bebisen kommer på söndag morron. Vi får väl se.



Den här bilden har inget med bebisar att göra, det är en gammal snöbild från förra året då vi hade rejält med snö. Nu är det visserligen vitt på marken men inget att pulsa i. Vi busar här och Tintin har spelat upp sej rejält.
Nu du din dj.. ska jag bita dej i svansen, ser han ut att tänka. Det är bäst att sätta sej i säkerhet.
Vi väntar på matte, hon håller på att betala räkningar och det är ett jäkla otyg, nu får vi vänta på promenaden.

Nu  var det ett tag sen jag skrev igen, matte tjatar på mej och säjer att om du ska ha en blogg får du väl skriva i den, annars är det väl ingen vits. Men nu är det faktiskt så att jag har haft en del att göra, och så har matte tvättat mej med sånt där medel i baken så det har inte varit lätt att sitta ska jag säja. Men vad säjer du för nåt, det är inget starkt medel, nu ljuger du Zetti. Jag förstår inte varför matte ska stå och hänga bakom ryggen när jag skriver, gå och dammsug eller nåt annat kreativt.

I alla fall så har snön kommit tillbaka, det ligger ett några centimeter tjockt snölager över nejden, härligt tycker jag. Tintin kan rulla sej, han har gjort det över hela tomten nästan och jag tycker det är bra med lite snö så får jag inte så mycket som fastnar på tassarna



Den här bilden tog matte innan snön kom, hon har inte tagit några bilder än med snö på. Hon är lat helt enkelt.
Vi får nöja oss med gammalt, nåja det är i alla fall januari.



För husfridens skull sätter jag in en bild på Tintin också, han ser lite stöddig ut här, jag tror att han väntar sej lite bus. Eller är han rädd att jag ska ta pinnen.

I dag så ska mattes 6e barnbarn komma, Daniels och Josefins lilla bebis. Det blir husses första barnbarn. Man kan ju nästan säja att det blir vår kusin. Vi får se när bebisen behagar komma, men vi får allt lugna oss med att hälsa på den, vi är ju trots allt djur.

Den 19e december hade vi så här mycket snö, det varade bara ett par dagar sen var det över.



Sen kom det snö igen på nyårsdagen, det varade bara en dag sen var det ajöss med den snön. Nu är det i allafall frost så att vi kan springa ute på tomten utan att lera ner oss totalt.



Nu är det bus på gång, kolla in stilen på Tintin han nästan ramlar bakåt, jag ramlar inte för mina öron håller mej på rätt köl.



Husse ville vara ute så han hittade på ett jobb, såga ner grenar från ett gammalt äppelträd som står alldeles utanför tomten. Sopbilen har kört på grenarna så de blivit skadade och så hänger de ner över telefontrådarna. Här går jag och kollar så han inte hittar på nåt tok som att ramla ner från stegen t ex. Nu går matte in, det är jättejobbigt för jag vet inte om jag ska följa med henne eller stanna hos husse. Till slut valde jag matte för jag började frysa faktiskt.

Jaha då var det nytt år helt plötsligt. I och för sej så märker inte jag nån skillnad, allt är som vanligt. Nyårsafton var också bra, matte och husse var i klubbstugan i Ånnaboda och vi låg i husvagnen och mös och lyssnade på smällare, vi är nämligen inte rädda för dom. Julen däremot var lite stojig och kul, för tomten kom och vem gillar inte tomten?
 


Vi tyckte nog att han luktade bekant, men det var ändå tomten, Tintin ser något förskräckt ut. Vi lät i allafall tomten komma in, annars får man ju inga julklappar.



Här är det spännande för småbarnen, William i mammas knä och Elina i storasyster Louisas knä. Jag är också nyfiken på klapparna. Tintin och jag fick var sin frukostkorv inslagen i paket. Lyx!

Efter jul så blev mosters hund Cesar sämre och de fick åka till veterinären där han fick somna in. Jättesorgligt, men han var ju gammal och det var dags.


Cesar blev 12,5 år. Moster och William är jätteledsna nu. Vi också så klart.

I augusti blir ju jag nio år så ni kan ju tänka er hur länge jag har att leva. Matte säjer att så fort går det inte, ja vi får hoppas det. Tintin blir 6 år i maj. Det står inte på förrän matte och husse inte har några hundar längre. Nej Zetti nu får du sluta, det är långt kvar, säjer matte.

Idag har vi varit på promenad med både matte och husse, det är sällsynt, men på förmiddagen var matte hemma och dammsög, för jag gillar inte när det dammsugs, det är otäckt, dessutom kan jag inte hålla mej borta heller för jag tror ju att matte är i fara hon också. Matte tycker att jag är prilllig, men vadå hon är ju till exempel höjdrädd, det är inte jag. Nu har husse satt igång kaffebryggarn nu ska vi fika, det är en av dagens höjdpunkter.

Idag var det snö ute, det var det visserligen redan i går kväll, men då var vi så trötta så vi märkte det knappast. Men idag har vi busat på tomten, Tintin har legat och rullat sej som han alltid gör när det är snö och matte har gått fram och tillbaka med skottkärran. Grannens tomt ligger slät och fin, våran tomt ser ut som om massor av folk har gått runt och minglat. Tord, grannen kom ut till sin stuga en stund, men han hade inget godis med sej. Han lovade att han skulle ha det nästa gång. Han hittade två flaskor påskmust som han tog hem. Visst är påskmust samma som julmust frågade han matte. Ja, sa matte. Då kan vi ju dricka upp det till jul, sa han. Du kan ju klä ut dej till påskkärring också när du delar ut julklappar, sa matte.



Här är vi ute och går med matte, som ni ser är det innan snön. Vi nosar omkring nere vid gården, det är en hel del hundar som går förbi här. Det blir långa bilder med mattes mobiltelefon, hon ska försöka vända på kameran nästa gång. Kanske det blir bättre då.



Nu har hon klippt av bilden, jag passade på att kissa på husknuten när hon var upptagen med kameran. Vi får inte kissa på husknutar, sten och trästolpar, gamla träd och vid ingången till folks trädgårdar. Det betyder ju att vi inte får kissa nånstans ju. Åjo det finns massor av ställen att kissa på säjer matte, det gäller att ha lite fantasi bara.
Imorse såg jag att ni kissade på presenningen som är över trädgårdsmöblerna, säjer matte, båda två på samma ställe, man kan ju undra vad för djur som gått där. Vi vet men vi säjer inget, det känner ju vi på lukten.

Nu har de tänt upp i huset ska jag säja. Det är stakar och stjärnor inne och granar ute. Röda gardiner och röda mattor, ett par tomtar har kommit fram också. Dom låter du bli, väser matte. Vadå, jag har inte rört dom...än.



Du behöver inte oroa dej, jag har ju min favvo för tillfället, min mås. Matte säjer att det egentligen är hennes mås som hon hade hängde i förtältstaket och att jag har stulit den. Vicken lögn den låg bara där en dag och då tog jag den.



Eftersom inte Tintin fick plats på förra bilden så får han en egen bild, han ser lite besvärad ut men han gillar inte riktigt när man fotar honom och ändå så fotade matte med sin nya smartphone, smart va! Den är ju mindre än kameran, men det är tydligen otäckt ändå.

I helgen var vi som sagt i Ånnaboda, då satt de och gotta sej i klubbstugan med älggryta (som Daniel gjort) och äppelkaka med vaniljsås. Jojo. Men egentligen så visste inte vi det, vi fick vår vanliga mat och fil och pinne att gnaga på.



Så här ser de alltså ut när inte vi är med och de sitter och slafsar i sej, Majlis, husse, Bosse, Maude, Ove, Roland och Anki. Matte fotar som vanligt.



Här fikas det utanför Svenssons husvagn, Maude julpyntar, Anki, Sten, Christer och Rose-Marie tittar på.
Det här var innan vi kom med husse, annars hade ju vi fikat också.



Ja vad gjorde jag då?, jag låg hemma och sov på min fäll tills jag blev rastlös och rev bort en bit. Matte säjer att hon skulle vilja ha en kamera uppsatt så att hon kunde se vad vi har för oss när de är borta. Jo jag tackar jag, detta övervakningssamhälle, det räcker väl med att hon tittar på när man bajar.

Matte åkte till Ånnaboda i torsdags, vi åkte dit med husse igår, jag hade så tråkigt när matte åkt så jag började tugga på fällen som matte köpt till oss. Husse var ju naturligtvis tvungen att skvallra för matte. Det är nog inget riktigt fårskinn sa husse. Jag får försöka laga den eller också köper vi en ny, sa matte. Matte bad husse tvätta mej under hakan för hon tyckte att jag var kladdig, ha, jag kladdig, det var det värsta jag hört. Hon skulle kamma mej men det gick inte för allt kladd sa hon. Det är majsvällingen, du har ju varit blajig i magen igen. I alla fall så badade husse oss igår och klippte mej under hakan så nu är jag fin igen. Åh va mjuka och goa ni är pep matte när vi kom till husvagnen.

 

Här får ni se att jag låter Tintin också ligga på fällen men jag håller uppsikt förstås.



Här visar vi ett av mattes suspekta inköp, hon var på kundkväll på IKEA och kom hem med nya hallmattor gjorda av gamla kelimmattor som sytts ihop. Man kan ju tycka vad man vill men nu ska här inredas tydligen. En av rutorna, den randiga är svårdammsugen, det fastnar mer hundhår på just den rutan, lustigt.
Just nu så ligger matte och Tintin och vilar, jag ska också ta mej en lur. Husse är och handlar med granngubbarna, det ska ju bli höstfest ikväll, vi får ju som vanligt inte vara med.

Igår när vi krattade löv så låg jag och tittade på matte när hon jobbade, trodde hon ja. I skälva verket så spanade jag bort mot vägen och där fick jag syn på nåra misstänkta inkräktare.



Här är jag precis i startgroparna, matte ropar att jag ska stanna, men icke sa nicke, jag rusar iväg och skäller som en hund på de stackarna som går förbi. Matte blir som vanligt förbannad och ropar att jag ska komma, samtidigt som hon vinkar till dom som går förbi. Jag kommer direkt till matte, för nu är ju min mission klar, jag har skällt ut dom, komma här och störa när vi har så mysigt.
Va trött jag blir på dej, skriker matte, skäms på dej!



Ja, jag sitter här och skäms vid mitt älskade gamla äppelträd, här håller jag alltid till, speciellt nu när jag fått skäll.
Jag skäller på folk och hon skäller på mej.



Hon försöker att få mej att titta på henne, men så roligt ska hon inte få, jag tänker sitta här under min korkek och så får hon flänga omkring med kameran hur mycket hon vill. Zetti, titta på matte! Nää du, aldrig!
I ett av hålen i altanräcket står Tintin och begrundar alltihop, det är bäst att hålla sej undan tänker han nog.

Så här tråkigt har jag när matte åkt till Ånnaboda, vi förstod nog att vi inte skulle få följa med för hon packade inte våra grejer. Just nu kan vi ju inte veta att husse ska vara med oss hela helgen, så det känns övergivet.



Jag tycker att det kan vara skönt att vara av me na ett tag. Nu kan vi ju bestämma lite själva, eller hur Zetti?
Men jag tror nog att matte saknar oss, säjer jag. Hon får väl skylla sej själv när hon åker iväg utan oss, eller hur?

Idag är det grått och mulet men matte tycker förstås att det är fint i alla fall, med alla löööven som hon säjer. För oss spelar vädret ingen stor roll, förutom när det ösregnar förstås. Det märks att det snart är vinter för talgoxarna har börjat komma, de knackar på rutan i köket så att matte ska förstå att nu är det dags att börja mata. Hon brukar börja 1 november så de får ge sej till tåls de små rackarna.

 

Lite lustig bild kanske, men vi busar här och Tintin visar alla tänderna och jag skakar på mej så att matte måste torka både väggar och golv men de får ju skylla sej själva. Valet av hund styr ju hur de får det i livet.
Det är ett heltidsjobb att ha hund tycker jag, Vi ska ha mat två gånger om dan plus fil på kvällen, vi ska ha ben att tugga på och godis då och då. Vi ska borstas, kammas, ryckas och klorna ska klippas. Vi ska ut och rastas 5 gånger om dan minst. Vi ska lekas med också, även om jag inte tycker det är så jäkla kul alla gånger. Men jag älskar när vi går på långpromenad på gärdet och i skogen, för då får jag gå lös och nosa var jag vill och snappa åt mej nåt smarrigt här och där. Fast då blir ju matte förbannad förstås, men det får man ta. Men nu säjer matte att det inte är nåt heltidsjobb, det är ju faktiskt skönt för henne också att promenera säjer hon. Hon får säja vad hon vill men vi vill att det ska vara ett heltidsjobb, vi vill ha uppmörksamhet hela tiden. Jojo, men på mornar och kvällar går det nästan inte att få med er ut för att ni är så trötta, ni börjar bli gamla, säjer matte. Ha jag är i mina bästa år och Tintin är ju bara en barnrumpa och tonåringar är ju också trötta. Ja men inte på kvällarna, säjer besserwissern matte.

Idag är det soligt, vi har varit på en skön promenad med husse, matte hon diskade, det är precis som det ska vara.



Så här tycker jag om att ligga, med huvet på bordet så att jag har full uppsikt. Det blev som ett stilleben, sa matte, va nu de är för nåt. Den där trådrullen passar ju liksom inte in, men den ligger ju still i allafall om det är det som menas, matte svänger sej med så konstiga ord ibland. Idag ska vi äta lunch hos Rose-Marie och Sten, ett par grannar här. Ni ska väl inte med, säjer matte, va, ska inte vi med? Då är det som vanligt då, vi får stanna hemma, och när de kommer tillbaka så känner vi doften av allt dom ätit och lite till. Surt är vad de är.




Jag försöker ju ibland lägga in en bild på andra hundar, här är en bild på lilla Bosse en Welsh springer spaniel, på bilden är han bara 12 veckor, nu är han 7 månader. Det är en av våra grannars son som skaffat hund trots att föräldrarna minsann inte gillar hundar. Men det är konstigt vad en liten valp kan åstadkomma, nu är han farmors och farfars lilla ögonsten.

I torsdags regnade det i Ånnaboda så vi kunde använda våra regnkläder här också, men sedan har det bara duggat då och då. Vi behöver ju inte ha dem vid lite småregn.



Här står vi på trappan och väntar på att få gå ut i regnet, det syns inte men det ösregnar, därför står matte inne och fotar annars blir det imma på linsen. Ni ser ut som små hästar säjer hon och flinar.



Men för böveln matte, sätt fart så vi kommer iväg nån gång. Vi var lite osäkra på om det skulle gå att pinka med de här grejerna på, eller om vi skulle kunna göra stort. Jag klarade av pinket ganska snabbt men Tintin var skeptisk, det gick halva promenaden innan han lyfte på benet. När han väl insåg att det gick så var det ingen hejd på honom. Men stort gjorde vi inte.



Här ligger vi och slappar i husvagnen, det är ganska skönt när det regnar ute. Nu är det lördag eftermiddag och husse kom just in, så nu blir det promenad men utan regnjackor, det regnar nämligen inte.

Nu regnar det, då ska vi få ha på oss våra nya regnställ som matte köpt, hon har längtat efter regn i flera dagar så att hon ska få prova de på oss. Husse tycker att hon är knäpp som längtar efter regn, men hon säjer att det är så torrt i markerna så det behövs, det har inte regnat mer en en gång hittills i oktober. Och september ska vi inte tala om vilken torka. På torsdag drar vi till Ånnaboda igen, jag vet inte vad de ska göra den här gången men de ska inte jobba i allafall, möte kanske.

Matte har suttit instängd på sin kammare ovanför bastun, hon har sytt ett täcke till oss som vi kan ligga på i husvagnen så att vi inte skitar ner överkastet, men nu tycker hon att det nästan blev för fint för oss att ligga på.
Dessutom håller hon på att sy en klänning, en sån där anskrämlig sak med djurmönster, det kanske blir fint när det blir klart men jag är skeptisk. Det är en ganska brant trappa upp dit, men vi har lärt oss att gå i den så nu springer vi upp och hälsar på matte hela tiden. Duger inte husse, frågar matte. Han håller på i snickarbon med mattes gamla gungstol, den behöver en ny sits och matte ska måla den och sy nya dynor. Va bra, då har Tintin ett bra ställe att ligga på. Nä, säjer matte, den ska jag ha i mitt nya bibliotek som jag ska göra. Ha, var då undrar man, det ska bli spännande å se.



Så här är utsikten ofta för matte. Vi ska alltid lukta på samma ställen, just här har det gått förbi en tik, vi kan riktigt se henne framför oss, vi kan stå så här hur länge som helst, till slut blir matte otålig och börjar gå och då får vi ge oss. Tur att inte vi människor är så där, va jobbigt, säjer matte. Tänk om vi kände doften av alla man mötte eller som nyss har gått förbi.



Det är ju inte alltid som det blir fina bilder framifrån, som här t ex vänder vi oss bort precis när matte ska fota. Det hördes nåt intressant ljud där bortifrån och då har vi inte tid med matte. Nu ska vi sätta på oss våra regnjackor och gå ut i blötan, matte tycker att det ska bli spännande att se om det funkar.

I morse hade matte vantar och mössa på sej när vi gick ut, hon som inte har velat acceptera att sommaren är slut. Jag för min del tycker att det är skönt med lite kyla (+2 grader) för då kliar det mindre. Jag har slutat med kortisontabletterna men det har inte slutat klia för gräset växer ju fortfarande, men det är mycket bättre nu.



När Tintin låg och sov på soffan i husvagnen i helgen så kom matte och la ett täcke på honom. Jag tyckte att han såg så frusen ut, sa hon. Frusen, han som har så mycket päls, jag kan inte minnas att du har lagt nåt täcke på mej. Det har jag visst det, men det är klart du är ju över 8 år så det kanske börjar bli svårt att komma ihåg.
Hör nu matte lilla, 7 gånger 8 är 56 och om man räknar det första året 2 ggr så skulle jag vara ungefär 63 år vilket du blir nästa år, då har alltså du också dåligt minne, va? Där blev hon tyst, minsann.



Från det ena till det andra, det är ju inte så kul att prata om ålder, så jag visar en bild på Svea. Det är Korv-Oves systers hund. Hon är jättefin och luktar gott, trots att hon är en Basset så är hon ju inte släkt med Tintin. Det finns ju flera bassetraser och alla har korta ben som från början är framavlade. Tintin finns ju i en långbent version t.ex. Svea är i alla fall gullig, trots att hon har så korta ben, Tintin och hon passar nog bättre ihop i storlek. Just nu har jag ju en fling med Asta, hon är inte alls 2 år som jag skrev häromdan hon är hela 4 år. Då behöver man inte bli anklagad för att hålla på med småflickor. Hålla på och hålla på, Asta har opererat bort livmodern så det är kört, men man kan väl lattja ändå.

Vi har haft trevligt i Å-boda, Korv-Ove såg till att vi fick nåt i oss. Matte blev arg på oss en gång, när Birgitta och Bosse kom till oss då skulle vi ut och möta dom så klart, men det gillade inte matte, hon litar inte på mej riktigt, så vi fick gå in i husvagnen, skrek gjorde hon också. En riktig bitch om du frågar mej. Men Birgitta tyckte synd om oss så när de skulle gå så öppnade hon åt oss och sa hejdå. Snällt, tycker jag.



Vi tog inga bilder i Ånnaboda, det blev bara foton från puben, de ska matte sätta in på hemsidan som dom har.
Det här är flera dagar gammalt, det ser man på att nu är det tusen gånger mer löv. Det blir kul sen när matte börjar kratta ihop löven, då tycker vi det är kul att busa i högarna, hon blir inte så glad, men sånt får man ta.

Idag har jag busat med en labbetjej som heter Asta, vi hade jättekul, jag tyckte det var så kul så jag hoppade jämfota flera gånger, matte säjer att jag snurrade runt och gjorde mej till, men det kommer jag inte ihåg. När hon ville lägga av med buset så daskade jag till henne lite lätt med tassen, hon vilade en stund sen var hon igång igen. Hon är bara ett par år och jag är över åtta, jag behövde minsann inte vila jag. Jag imponerade på Tord faktiskt. (vår granne som lånat Asta, de kommer imorron också) Jag kanske ska säja att Tintin fick också leka med Asta en stund. Nu ska vi faktiskt få mat och som vanligt tycker Tintin att det är alldeles för sällan.

Jaha, då har vi åkt i mattes nya bil till Ånnaboda igen. Hon köpte den för att hon ville ha en större bil så hon kunde få plats med oss och kunna skjutsa barnbarn t ex i. Men jag vet inte jag, jag är inte så imponerad faktiskt. jag fick liksom ingen ro på hela vägen, jag stod upp ganska länge. Då är bilen bra för jag kan stå upp utan att slå i taket. Jag kanske vänjer mej. Hon har lagt en tjock dyna där för annars når inte Tintin upp och kan se ut genom bakrutan, det vill han gärna. Han är rolig, om det kommer en motorcykel och lägger sej alldeles bakom så morrar han och visar tänderna, han som aldrig morrar annars. Men nu tillbaka till våran promenad i förrgår.



Efter den här vägen är det många döda träd, matte skulle inte tycka att det skulle vara trevligt att gå här i skymningen, men när solen skiner går det bra minsann.



Här är vi nästan framme vid golfbanan, där matte brukar spela. Jag har just pinkat och nu sprätter jag så gruset yr. Matte fattar inte varför jag gör så, det vet inte jag heller, hur ska man kunna veta det?
Du gör det ju bara ett par gånger om året, det måste ha varit nåt alldeles speciellt där, retas matte. Hon behöver inte ha reda på allting. Efter det så gick vi hela långa vägen hem igen.



Här har jag stannat vid stopptecknet, vi brukar stanna vid den vita linjen och se åt höger och åt vänster så det inte kommer några bilar, men nu gick jag lös och då tyckte jag att jag skulle stanna när det står stopp. Det är visserligen felstavat, men man fattar väl ändå. Tintin tittar åt vänster. Ser du nån bil Tintin?



Borta bra men hemma bäst, det brukar alltid matte säja. Hon har till och med fått en tavla som det står det på av grannen, de har väl hört henne säga det jämt, hon är lite tjatig. Men som sagt nu är vi i Ånnaboda och det är ju nästan som hemma det också, vi har hunnit med flera promenader redan, nu ska vi sova.