Jag skäller, matte skäller
Igår när vi krattade löv så låg jag och tittade på matte när hon jobbade, trodde hon ja. I skälva verket så spanade jag bort mot vägen och där fick jag syn på nåra misstänkta inkräktare.
Här är jag precis i startgroparna, matte ropar att jag ska stanna, men icke sa nicke, jag rusar iväg och skäller som en hund på de stackarna som går förbi. Matte blir som vanligt förbannad och ropar att jag ska komma, samtidigt som hon vinkar till dom som går förbi. Jag kommer direkt till matte, för nu är ju min mission klar, jag har skällt ut dom, komma här och störa när vi har så mysigt.
Va trött jag blir på dej, skriker matte, skäms på dej!
Ja, jag sitter här och skäms vid mitt älskade gamla äppelträd, här håller jag alltid till, speciellt nu när jag fått skäll.
Jag skäller på folk och hon skäller på mej.
Hon försöker att få mej att titta på henne, men så roligt ska hon inte få, jag tänker sitta här under min korkek och så får hon flänga omkring med kameran hur mycket hon vill. Zetti, titta på matte! Nää du, aldrig!
I ett av hålen i altanräcket står Tintin och begrundar alltihop, det är bäst att hålla sej undan tänker han nog.
