Mattefritt
Vi har varit med husse i Ånnaboda i helgen, matte var hemma och spelade golf. Efter det så har hon träningsvärk så det har inte blivit så långa promenader, vilket Tintin behöver som har blivit tjock. Matte tog bort en massa päls på honom och då framgick det att det inte var pälsen som gjorde Tintin tjock utan han var helt enkelt rultig.
Matte ska börja cykla med honom, säjer hon, vilket innebär att jag måste vara ensam hemma. Det kommer inte jag att gilla. Men vi cyklar ju bara fram och tillbaka till gården, säjer matte, du kan ju stanna på tomten så länge.
Så här menar du? Ja, du brukar ju gilla att stå där och kika på folk och bilar, när det nu passerar nån. Nu kan du titta på oss. Det är mobbing, jag vill följa med. OK, men först måste jag se om Tintin kan springa bredvid cykeln så vi inte rasar ihop i en hög, säjer matte. Ni kan ju bara gissa vad jag befarar.
Som sagt, här tycker vi om att stå och titta, man ser långt upp längs vägen, så om det går nån snygg tik förbi så kan vi kolla länge efter henne.
Eller åt andra hållet, ner mot sjön, Tintin brukar hoppa över den häcken och springa efter om det är extra intressant. Men då blir ju matte arg, så han får ju väga fördelar mot nackdelar innan han sticker.
Jag går bara utanför om matte gör det, för jag vill vara med, om matte går in några sekunder så följer jag efter.
Tintin är mer självständig, honom kan man glömma ute utan att han grips av panik som matte gjorde igår, en hel halvtimme var han ute innan hon upptäckte det, jag sa ju inget. Då hade han passat på att leta efter igelkottarna.
De har parat sej så nu väntas det bebisar, då får vi vakta Tintin, den lilla räven.
