Nu är det snart vår, säjer matte.
Idag när vi skulle gå på promenad träffade vi Carl-Åke och Nelson, som har blivit en stor kille nu. Vi är som vanligt lite ointresserade, vi är antagligen för gamla. Det säjer i alla fall matte. Tintin fick syn på en katt, Busan, och började yla som en varg mot skyn. Han lät jätterolig, sånt gör aldrig jag. Jag har nog aldrig ylat, jag.
Då vet du inte vad du går miste om, ska jag säja, det är jätteskönt att låta känslorna ta över och yla allt man kan mot skyn. Prova ska du se, säjer Tintin. Nej jag är nog inte funtad så, jag är lite lågmäld och försynt jag. Du är nog närmare vargen en vad jag är, du Tintin. Hur ska ni ha't, ibland är jag varg och ibland är jag räv. Jag är faktiskt en hund och inget annat, så de så. Nu får ni sluta tjabbla, säjer matte.
Det här är en bild på mej från i höstas, nu ser jag inte ut så här, för matte har klippt mej i ansiktet så att jag ska se bättre och så har hon ansat skägget och öronen, bild kommer senara, när matte behagar ta fram kameran.
