Hundtankar
Nu är det ett par veckor sedan som vi var i husvagnen. Vi ska åka dit igen nästa vecka några dagar. Det är nån fest eller nåt där då, som inte vi får vara med på förstås, som vanligt. Kan de inte ordna nån hundfest nån gång, det vore jättekul, bara hundar på festen. Släpp in oss i klubbstugan och stäng dörren, massor med mat förstås, smaskiga ben och så. Hur skulle det se ut, vilket liv det skulle bli, säjer matte skeptiskt. Hon har absolut ingen fantasi, allt går att ordna. Nej vi ska inte ha någon hundfest, så det så, säjer hon. Nähä. Vi ordnar en själva Tintin och jag.
Fram med godsakerna då! Vi väntar! Ni kan få varsitt ben, men då får ni gå ner på golvet och gnaga.
Det är ju våran fest ju, då kan vi väl få sitta vid bordet. Nej, gå ner med er, på en gång!
Jaha, nu är jag på golvet, var är benet då? Man är helt utlämnad till människorna, ger de en inte mat så får man svälta, förskräckligt tycker jag, det är därför vi hundar försöker se gulliga och bedjande ut så att de ska tycka om oss och ge oss mat. De skulle bara veta vad vi tänker.
