spinone

Idag har matte planterat växter som hon fått av mormor. Vi har sprungit omkring på tomten och så har vi tittat på när de håller på och gräver med en stor maskin på Anders tomt. De ska bygga ett hus där. Vi fick var sin tom toarulle med godis i, antagligen för att vi skulle hålla oss sysselsatta så att matte fick vara ifred. Var det inte kul då, undrar matte. Jovars. Matte har handlat en manick som jag har på halsbandet. Den ger ifrån sej ett ultraljud som håller fästingar och loppor borta. I morse när vi hade varit på promenad så plockade hon bort två (fästingar alltså) som satt fast och åtta som kröp omkring i pälsen. När vi kom hem efter promenaden på eftermiddagen, också den i skogen, så hittade hon inte en enda. Den där manicken kanske hjälper. Matte köpte en till sej själv också (som är gjord för människor alltså). Hon har den i bältet. Tanten i affärn sa att hon använder den på sina hundar och det funkar till 97 procent och det är väl bra kan jag tro. Jag tål ju inte de där giftiga halsbanden från apoteket.



Ofta lägger jag in bilder som inte passar ihop med texten, men så här låg jag när matte kollade fästingar på mej.
Lite lustigt är det. Jag vet inte vad du liknar här, säjer matte. Här kan man faktiskt se att jag inte har hämtat mej ännu efter magsjukan. Men jag håller på att äta upp mej.



Och här ligger Tintin utanför grovköket på sin filt, han väntar på att få mat, det är hans väntefilt. Att svansen pekar upp är för att han viftar på den, förväntansfullt. Snälla matte, lägg ifrån dej kameran och ge mej mat, jag svälter.