spinone

Nu var Lill-Husse nästan lite oförskämd mot Elina, säjer matte. Hon kan ju i allafall skilja på skuggan av en fjäril och själva fjärilen. Jag har svårt för det. Det är nästan roligare med skuggan. Men om han menar fantasin så kan det stämma, för jag fantiserar väldigt mycket. Men det är rätt som han skriver om Tintin, han tänker bara på sej själv. Jo tack, säjer matte, när jag har ramlat i skogen så går ni bara omkring och nosar och tänker på er själva och jag ligger där och kanske gråter en skvätt. Man kan väl skilja på krokodiltårar och riktiga tårar, säjer jag då.



Här ligger jag och suger på en tom toarulle, en av mina favvisleksaker. Ibland stoppar hon in nåt gott i dem, men jag gillar dem som de är. Hon brukar ställa toarullen på korgen inne i badrummet, så jag går bara in och hämtar den. Ibland står det ingen där, då blir jag lite snopen faktiskt. Fortfarande håller fästingarna sej borta med den där manicken men det höll på att gå åt h-vete igår med den.
 
Matte hade inte tagit av mej halsbandet när jag skulle äta, så den där fästingmanicken fastnade i matställningen, som vällte och allt vatten i vattenskålen hälldes över Tintin som stod bredvid och åt, maten föll ut över hela golvet. Jag blev rädd och sprang ut, på vägen fastnade jag med huvet i strykjärnssladden som hängde ner  i en ögla från strykbrädan. Matte stod på altan och fick se mej komma ut i panik med strykjärnet slängande om halsen. Fatta vilken panik. Det ska då alltid hända nåt när du är inblandad, gnäller matte.
Det var inte jag som glömde ta av halsbandet, det var inte jag som inte hade ställt undan strykjärnet, så det så.
Stackars dej, klämde hon fram med i alla fall. Sen såg jag att hon gick och kolla om det blivit märken efter strykjärnet. Hallå, hon skulle väl kolla mej först om jag hade fått nåra skador.

Jag gick in igen och åt upp min mat direkt från golvet plus att jag åt upp Tintins mat också, han hade inte hunnit äta upp han heller. Det är väl första gången som du äter upp hans mat, sa matte.