Snögubben har smält bort
Visst är vädret konstigt, idag är det vått och regnar, jag ville gå in direkt efter promenaden, men Tintin klättrade upp på snökullen och stod och tittade ut över sjön, han kanske såg havsörnarna som brukar sitta vid farleden. Matte brukar titta på dem i kikaren. De är vackra, säjer hon. Fåglar som fåglar, säjer jag, jag är ju fågelhund vetja. Möjligen att den är för stor att släpa på, visserligen får man inte skjuta örnar och så markerar jag bara, jag är ju inte så förtjust att ta döa fåglar i munnen. Det får apporterande hundar göra. Tintin skulle inte ha nåt emot det, kan jag säga.
Här är vi på var sin sida om, ja vad tror ni? Snögubben förstås! Det är det ända som finns kvar av den. Nu får ju V se att hans snögubbe har hållit hela vintern ända till mars. Bra va! Nej nu ska vi skjutsa mormor till flyget, hon ska hälsa på lilla V ett par veckor. Vi får följa med i bilen, annars blir matte orolig när vi ska vara ensamma så länge.
