Bråkigt värre

Igår var matte arg, igen! Vi mötte naturligtvis en hanhund, en golden, och jag ville ju visa vem som är störst och starkast förstås. Så jag morskade upp mej, ja, jag blåste upp mej så jag blev stor som en häst. Tintin var inte sen att hänga på, han drog i kopplet och morrade faktiskt, han till och med skällde till.
Då ropar matte till den andra hundens matte och frågar om det är en hanhund, vilken dum fråga, det syns ju på långt håll. Ibland tror inte jag att matte har alla hemma riktigt. Då vänder vi, sa matte, ni är alldeles för uppspelta nu, då orkar jag inte hålla er när vi går förbi, gnäller hon.
Varför då, varför då, det här kunde ju ha blivit kul ju! Hon blir så arg. Efteråt säger hon till husse att hon blev arg på oss, men vi trodde ju att hon blev arg på den andra hunden, så då skulle ju vi hjälpa matte att vara arga.

Jag får tillkalla den där Barbro från TV, säger hon, så här kan vi inte hålla på.

För det mesta kan vi möta andra hundar, men igår mötte vi en golden som vi aldrig har sett och då vill vi ju hälsa på den förstås, vi vill ju inte hugga ihjäl den som matte tycks tro.



Nä, vi fick inte gå nån långpromenad, här sitter vi på tomten och ser snopna ut, säger iallafall matte. Jag får gå ut och gå med er en i taget, det blir många promenader för mej det, tjatar hon. Hon vill ju gå ner i vikt, det är väl ett ypperligt tillfälle, anser jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0