spinone

Idag ska jag göra reklam för Basset fauve de Bretagne, det betyder Brun med korta ben från Bretagne. Tintin är en sån. Han är en riktig jakthund, jag är ju också en jakthund men just jag är inte så intresserad av att jaga. Tintin däremot, drar gärna iväg efter vilt. Så för hans egen skull får han vara kopplad för det mesta, men ibland låter de honom dra iväg över gärdet eller i skogen, hittills har det gått bra. Det står i rasbeskrivningen att det även är en trevlig sällskapshund, och det kan jag hålla med om. Utan honom skulle jag känna mej jätteensam när matte åker iväg.



Här sitter han på favvisfåtöljen i avslappnad stil. Det här är hans spanarställe, härifrån ser han ut över trädgården och vägen. Ingen undgår hans vaksamma blick. Han har alla möjliga ljud för sej beroende på vad eller vem som går förbi. Ylar, skriker eller tjattrar, ungefär som en lämmel. Han skäller sällan eller aldrig. Jag går omkring och brummar jag, husse tror ibland att jag morrar men det gör jag aldrig. Tintin däremot morrar, speciellt om man kommer i närheten när han tuggar ben, eller när husse ska flytta honom från sin säng på kvällen. Men det är inget att bry sej om, han biter aldrig.



Flytta på dej, bort med kameran, du står i vägen, tänk om det kommer nåt spännande ute, då missar jag ju det.