Om Casper och Tintin
Det här är jag och Casper på sista bilden tillsammans, vi är två och ett halvt år. Casper är jättesjuk, efter att de tog bilden så åkte vi iväg med honom till Strömsholm, det råkade bli på Alla hjärtans dag.
Det är tre dagar sedan som matte och husse var tvungna att ta bort Casper.
Så här känner jag mej ganska ensam, matte och husse får inte lämna mej ensam för då gråter jag. Till slut på sommaren så köper de Tintin, en liten skit, men som blev ett stort sällskap för mej.
Den här bilden har jag visat förut, vi ligger i förtältet i Ånnaboda, vi har precis hämtat honom för ett par dagar sen. Han är ett bra sällskap redan från början. Han var ju bara en liten bebis, men matte säjer att jag också var som en bebis då. Så då hade hon väl två bebisar då.
Här är Tintin 3 månader och busig som sjutton. han biter hål i mina öron, men det har han fått äta upp senare.
Vi får heller inte busa eftersom matte säjer att han måste växa till sej först. Så på våren så vågade matte och husse låta oss busa ordentligt. Fast de ropade hela tiden tyckte jag, "Akta", "inte så hårt, Zetti", "ta det lugnt Zetti". Och då var det ändå han som var ettrigast.
