Osten, matte, osten!
Jag förstår inte varför du inte går och äter, säjer matte. Vad står du där för? Tintin har ju redan ätit.
Nu börjar matte göra iordning frukost till sej själv. Hon tar fram yoghurt, knäckebröd, ost...... Nä men förlåååt Zetti, säjer hon. Ost, du har ju inte fått nån ostskiva. Nä, jag tänkte väl det, hon borde veta att jag inte äter förrän jag har fått min ostskiva, nu kommer det att dröja innan vi kan gå ut. Matte vill inte gå på promenad innan det har gått en halvtimme efter vi har ätit. Hon har läst om magvridning, som även Spinone kan drabbas av. Grannens första hund fick magvridning efter att ha ätit äpplen på tomten och sen hoppat och skuttat. Det var nära att han dog.
Förresten, säjer matte, du är ju snart 7 år, då ska vi börja med gammelmansfoder till dej. På din matpåse så står det upp till 7 år. Det var det värsta jag har hört, skulle jag behöva äta pensionärsfoder, i mina bästa år. Nu börjar det likna mobbing, tycker jag.
Här står vi på tomten, det finns inte en snögnutta kvar, men det är lite sunkigt här och var, så vi får inte springa ut och in än. Matte måste torka tassarna först. Vi busar jättemycket, det är bra för Tintin för han har börjat bli tjock, tycker husse och matte. Och mej måste de göda för att jag ska hålla vikten åt andra hållet istället. Olika falla våra lotter i livet.
