spinone

Hej igen, nu har jag gått igenom kommentarerna, en del fattade jag inte riktigt, nån tyckte att vi var söta och en ville bli kär redan nu i helgen. Jag är ju ny så jag vet inte hur man svarar på kommentarer men jag lär mej snabbt för jag är klipsk, vilket inte matte tycker.
Men nu till den stora katastrofen som hände på semestern i somras. Vi campade i Strömstad (vi har husvagn), det var lite regnigt så vi var i förtältet. Vi stod där tillfälligt därför tyckte inte matte och husse att det gjorde nåt att vi stod nära vägen. Helt plötsligt var Tintin borta. Det visade sig att han sett en gordonsetter på andra sidan vägen och smitit ut ur tältet och blivit först påkörd och dessutom överkörd av en bil. Jag hann före husse fram och det var inte kul att se honom ligga där alldeles blodig. Husse bar honom till husvagnen och han hade bilspår över hela höften och magen, blodet kom från munnen. Vi fick hjälp av ett par ambulanskillar som befann sig på platsen och sedan åkte vi till Blå stjärnan i Göteborg. Jag fick förstås stanna i husvagnen med en kompis till husse och matte.
Det visade sig att han hade klarat sig från inre skador förutom 3 bäckenbrott, och ett hål i kinden. Veterinären sa att det var ovanligt att klara sig så bra. Han fick ligga 8 dagar på djursjukhuset i Göteborg, så äntligen fick vi åka hem. Så här såg han ut när vi kom hem.


Bilden är lite suddig, jag tror att matte darrade lite på handen. Där plåstret är har han opererat in en platta som skruvats fast. I bäckenbotten på andra sidan har han ett öppet brott som ska läka av sig själv. Dessutom har han en stor spricka. Detta hände 19 juli och först för 3 veckor sedan fick vi sluta med smärtstillande. I går var han på röntgen i Strömsholm för tredje gången och det ser bra ut, han går dessutom på sjukgymnastik. Men vi får inte busa och han får inte gå lös och inte i trappor. Han får bara gå 1 km 3 ggr om dagen men eftersom jag är lös så springer jag hit och dit så jag får röra på mig i allafall och sen går ju husse en långpromenad varje kväll med mig.
Då får mattegrisen vara hemma. Vi tror att han fortfarande har lite ont då och då. Han har börjat lyfta på öronen litegrann men för det mesta ser han ut så här:

Jag saknar min lekkompis, men det dröjer nog till nästa år innan vi kan busa och jaga som vi brukar.
Nej nu måste matte tvätta mig under hakan hon tycker att jag luktar gammal filmjölk och jag tycker inte om att bli tvättad. Jaha hon ska kamma oss också. Vi får höras senare. Hej så länge.