Mellan 11 och 13 kan allt hända
Matte åkte iväg och storhandlade kl 11. Efter en stund tänkte jag att jag skulle gå in i grovköket och kika lite.
Matte brukar ha en kasse stå där med sorteringsgrejer, kartonger och plast och sånt. Som tur är har vi våra matskålar och vattenskål där. När jag håller på att böka som bäst råkade jag skjuta igen dörren. Fasa. När matte kommer hem ser hon mej i fönstret istället för adventsstaken. Jag blir så glad när hon öppnar dörren, jag trodde nog att jag skulle dö där inne. Jag flåsade väldigt, matte tröstade mej, hon blev inte alls arg. Stackars dej, sa hon.
Jag hade haft ner adventsstaken, den gick sönder, jag tömde ut tvättkorgen och välte ikull min mattunna. Det var ju tur att locket inte gick upp, sa matte. Jag hade stressdruckit vatten så det var nästan slut och Tintin hade ju inte fått något vatten. Tänk vad som kan hända på 2 timmar, sa matte. Nu får vi lov att sätta fast dörren på nåt sätt.
Vi gick ut på promenad direkt så att jag skulle lugna ner mej. Hon tänkte att hon skulle skoja med mej så när jag sprang före så gick hon in på en annan stig och gömde sej. Hon säger att hon ropade 2 gånger på mej. Det tror inte jag på för jag hörde inget i alla fall. Jag stannar en bit bort och väntar men det kommer ingen. Då springer jag in en annan stig som vi inte ens kom ifrån. Nu är det så att matte ser mej hela tiden, och då vet jag att hon tänker att jag ska springa tillbaka samma väg förstås. Men det är inte riktigt min stil. Jag stannar kvar tills jag börjar bli ängslig och skälla. Men nu fick jag se matte, hon hade kommit fram på hygget och stod och viftad med armarna, då blev det fart på mej ska jag säja.
Det var jätteskönt att hitta matte och Tintin igen. Det är opsykologiskt av henne och göra så där när jag nyss har haft ett trauma. När vi kommer hem ska vi fika sen ska jag sova ett par timmar faktiskt.
Matte brukar ha en kasse stå där med sorteringsgrejer, kartonger och plast och sånt. Som tur är har vi våra matskålar och vattenskål där. När jag håller på att böka som bäst råkade jag skjuta igen dörren. Fasa. När matte kommer hem ser hon mej i fönstret istället för adventsstaken. Jag blir så glad när hon öppnar dörren, jag trodde nog att jag skulle dö där inne. Jag flåsade väldigt, matte tröstade mej, hon blev inte alls arg. Stackars dej, sa hon.
Jag hade haft ner adventsstaken, den gick sönder, jag tömde ut tvättkorgen och välte ikull min mattunna. Det var ju tur att locket inte gick upp, sa matte. Jag hade stressdruckit vatten så det var nästan slut och Tintin hade ju inte fått något vatten. Tänk vad som kan hända på 2 timmar, sa matte. Nu får vi lov att sätta fast dörren på nåt sätt.
Vi gick ut på promenad direkt så att jag skulle lugna ner mej. Hon tänkte att hon skulle skoja med mej så när jag sprang före så gick hon in på en annan stig och gömde sej. Hon säger att hon ropade 2 gånger på mej. Det tror inte jag på för jag hörde inget i alla fall. Jag stannar en bit bort och väntar men det kommer ingen. Då springer jag in en annan stig som vi inte ens kom ifrån. Nu är det så att matte ser mej hela tiden, och då vet jag att hon tänker att jag ska springa tillbaka samma väg förstås. Men det är inte riktigt min stil. Jag stannar kvar tills jag börjar bli ängslig och skälla. Men nu fick jag se matte, hon hade kommit fram på hygget och stod och viftad med armarna, då blev det fart på mej ska jag säja.
Det var jätteskönt att hitta matte och Tintin igen. Det är opsykologiskt av henne och göra så där när jag nyss har haft ett trauma. När vi kommer hem ska vi fika sen ska jag sova ett par timmar faktiskt.
Kommentarer
Trackback
