spinone

Vi har varit i husvagnen i helgen som jag berättade. Matte skulle ta ett kort på oss vid husvagnen men det sket sig. Vi kunde inte vara stilla det var helt omöjligt. Nu är vi i alla fall hemma igen. Här på bilden är jag ute med matte och Tintin i skogen som vanligt. Jag bara svischar fram som ett spöke.



Här har jag sprungit för långt från matte så hon får ropa tillbaks mej. Tintin måste ju vara kopplad fortfarande men han har vant sej.



Nu börjar de gå in på en annan stig och då måste jag skynda mej så att jag hinner ifatt. Jag vill helst ligga i täten.



Nu har jag sprungit ut på hygget och här tycker matte att jag ser ut som en pointer. Hm, pyttsan, det här är ju en äkta Spinone, det syns ju lång väg.



Här är jag i den vilda delen av skogen, jag har sett hur rådjuren hoppar över stock och sten. Det kan jag också. Matte tycker att jag ser ut som nåt ifrån nån fantasyfilm



Här har matte ställt upp oss till fotografering, det brukar aldrig gå bra. Jag bryr mej inte men Tintin tycker att det är pinsamt. Här ser han dessutom tjock ut, visserligen behöver han gå ner i vikt men så där tjock är han inte.
Det är ju dåligt väder, säger i alla fall matte, så bilderna blir lite grå. Det var ju sol i lördags, det räcker väl.
Det var faktiskt lite sol i fredags lunch. Den kom fram halv tolv och då skrek matte att nu måste vi ut, solen försvann efter en timme och då gick vi in för mattematte kom och hälsade på och då blir ju jag jätteglad och Tintin skriker högt. Det blir sånt liv så det är tur att vi knappt har några grannar. Nu är vi trötta efter promenaden och då brukar vi sova en timme.  Sen kommer postbilen och så kommer grannen hem på lunch och så går den stora schäfern förbi. Det är mycket att hålla reda på, ska jag säga.