spinone

Idag är vi hemma igen och springer omkring på tomten, det har kommit en långtradare med Anders hus. Väggarna är klara med fönster och allt. Fiffigt! Vi, matte och jag och Tintin stod och pratade med Carl-Åke och Olle. Det är ju veckans händelse i byn. Carl-Åke och Birgit ska snart åka och titta på sin nya valp, Nelson ska den heta, det tycker jag låter bra. Vi tycker att det ska bli kul med en ny hund hos grannen, en Briard är det. Vi ska vara snälla mot den.

Idag ska matte köpa Frontline till mej. Hon vill inte att jag ska få några fästingar mer. Den där ultraljudsmanicken måste man ha på sej hela tiden och det går inte så bra för jag fastnar i matställningen och så klickar den hela tiden när den slår emot halsbandet, dessutom tror inte matte att den hjälper så bra längre. Visserligen är det inte så många fästingar som sätter sej fast, desto flera kryper omkring i pälsen som matte får plocka. Tintin går helt fri från fästingar. Han har ju fått Frontline i nacken.



Här ser ni manicken som jag har kring halsen. Om jag inte hade den kanske jag skulle ha ännu mer fästingar, man vet ju inte. På den här bilden är det Tintins tur att vända baken till, vem vet vad han har hittat nu för nåt att gotta sej i. Olles dotter är här och hälsar på och de har en Westie och jag mopsade mot honom på andra sidan staketet, jag slängde mej mot staketet och visade honom att hit kommer du minsann inte. Då blev matte arg på mej, hon är så tråkig, kan man inte få visa vem som bestämmer här på Fullerö, va? Du ska vara snäll, hade du varit på andra sidan staketet hade du inte varit så kaxig minsann, säjer hon. Ha, det hade jag väl!

Nu ska matte åka och handla, då får vi lite lugn och ro en stund.

Jag fäller riktigt mycket just nu, matte undrar om jag är sjuk. Dessutom så får jag massor med fästingar så när vi kommer hem ska matte prova med Frontline i nacken. För nu har jag klåda av alla fästingbett och så kliar det när jag fäller. Jag är ju allergisk mot halsbandet. Det här kanske låter gnälligt men man ska ju berätta hur det är, allt är inte en dans på rosor.



Matte ska beställa tid hos veterinären för Tintin, han börjar få problem med metallplattan som är inopererad i höften. Han lyfter upp benet och springer på tre ben ibland. Ja, det är bara elände idag. Ikväll ska matte och husse på herrmiddag. Herrarna lagar maten och det är mycket hemligt vad de ska äta.

Nu är vi hemma igen, matte hämtade oss i tisdagsförmiddag, sen har mormor varit här och grannarna och matte har tvättat och gullat med oss. Jag har varit lite mammig, Tintin är ju alltid mammig. Vi har haft det bra som vanligt på Härkeberga, matte sa att hon aldrig har sett så många hundar där som den här gången. Det är spännande tycker vi. 


Här står Tintin och nosar i luften, han har väl fått span på nåt som vanligt, vi har en igelkott på tomten, men vi fick inte jaga den för husse. Här letar jag efter nåt i gräset, det är lite ofint att visa bakdelen när man inte har skrivit på ett tag, men jag vill börja lite försiktigt.



Jag kan ju alltid visa en bild på husse när han går med soporna, väldigt proffsigt tagen dessutom. Han e i alla fall gla!

Nu är vi med matte i Ånnaboda. Vi ska bara gå promenader och lata oss. Här behöver vi inte vakta nånting, för här finns inget staket som hemma. Hemma måste jag se till att alla håller sej utanför staketet om det inte är en snygg tik, då kan hon gärna få komma in. Nu säjer matte att vi ska gå på en kvällspink, så jag får sluta för idag.
Hejdå.

Det var Classic Motor i helgen i Ånnaboda, matte sprang förstås och fotograferade gamla bilar, här mattes favvis Crome Victoria med glastak, gammal raggarbrud som hon är. Det tillverkades bara 500 såna med glastak, så de är inte så vanliga.  Annars har vi bara slappat. matte och de andra kärringarna har fixat mackor till de som jobbade på campingen under helgen. Det har varit jättemycket hundar här. En schäfer flög på en annan hund och den hundens matte tappade balansen och föll och slog huvudet i en kofångare på en gammal bil. Ambulansen kom polisen kom, ja jag säjer då de vicket liv! Vi har pratat med flera hundar, men mest små såna. Matte säjer att det är bra för oss och träffa så många hundar som möjligt, eftersom vi inte har så många hemma. Kul är det i alla fall. 


Maude och Anki i vårt förtält, det är lite kyligt nu på kvällen så de har svept in sej i plädarna, Maude är lite blyg och vill gömma sej bakom filten. Du brukar minsann inte vara blyg säjer Anki.

Själv tänker jag inte vara med på bild idag, jag vilar mej, jag och Tintin åker till Härkeberga imorron, så vi ses om drygt en vecka. Jag kanske skriver därifrån, vem vet?

Igår vilade jag mej hela dan, efter långpromenaden låg jag och sov länge tills mormor kom. Då passade Tintin på att skriva lite. Igår kväll kom Jan, Marie, Viktor och Tuva och hälsade på. De fick också rabarberpaj, men inte vi.
Vad ni gnäller om rabarberpaj, ni tycker ju inte om rabarber ens, säjer matte. Det vet vi inte vi har inte smakat.
Idag åker vi till Ånnaboda med matte. Husse kommer imorron. Hon har klippt mej i ansiktet, alltså pälsen. Dessutom har hon klippt bort mitt fina pipskägg.



På den här bilden så är jag inte klippt, vi höll på att titta på nåt på Carl-Åkes tomt när matte smög fram bakom äppelträdet och fota oss. Egentligen vet ju inte vi vad det är för manick som matte smyger omkring med och som klickar. Det är faktiskt lite obehagligt.



Kolla va lömsk han ser ut, matte kommer ju så nära med kameran så det är bäst att anlägga ett försvar. Han ser nästan ut som om han tänkte lyfta på överläppen och visa gaddarna. Annars har det inte hänt nåt särskilt ännu. Matte har packat våran väska så vi vet att vi ska få följa med, så det känns lugnt. Det är Classic Motor i Ånnaboda i helgen. Massor med gamla bilar och bildelar och loppis. Och så brukar det komma massa hundar också som man kan kolla på.

Nu har mormor åkt hem och vi fick inte nån rabarberpaj nu heller. Men en annan grej som har hänt som gör mej rätt sur är att jag har faktiskt fyllt år. Den 28 maj blev jag fyra år. Fick jag nån present, var det nån som sa grattis? Neej minsann! Det var i fredags, vad gjorde de då? Ingenting, så de hade all chans i världen att komma ihåg min födelsedag. Zetti kom inte ihåg den han heller, men han är ju uppe i de blå för jämnan, så han är ursäktad. Men vi får se om jag kommer ihåg hans födelsedag den 22 augusti, vi får väl se. Hans är lätt att komma ihåg för han fyller dan efter Lill-Husse. Men jag ska definitivt glömma mattes den 16 augusti



Värst vad surt det var här då, säjer matte. Förlåt att vi glömde din födelsedag, jag ska köpa ett gott ben till dig.
Ja, det lät ju lovande, hoppas bara att det inte är nåt tomt löfte. För såna är det gott om ska jag säja. Ibland så säjer de att jag ska få fil på kvällen och så har de glömt att köpa fil. Det är ju brottsligt. Då brukar jag sitta och stirra på matte hela kvällen så att hon riktigt ska känna hur usel hon är. Nu tycker jag att du ska sluta skriva, du är ju nästan gnälligare än Zetti, säjer matte. Kanske det, men det var skönt att få ur sej lite som har legat och gnagt.

I morse var det vägjobbare utanför så jag kunde inte sova medans matte läste tidningen så jag gick ner och la mej på min väntefilt. Då kom matte äntligen och gav mig mat, jag behöver inte ha nån ostskiva först som Zetti behöver. Ja nu fatta ni att det är jag som skriver idag, jag har egentligen inte tid med sånt här eftersom jag är fullt upptagen med att smyga omkring i buskarna och leta efter spännande grejer eller stå i granskogen och titta på grannarna eller kila över till Carl-Åke och rota i deras gamla tvättstuga. Där fanns det spännande saker, Carl-Åke fick nästan inte ut mej därifrån. Det var husse som skulle hålla uppsikt över mej medans matte satt vid datorn. Men det glömde han bort, han stod och prata med Tord och sen tog han cykeln och skulle cykla ner till bryggan, när Carl-Åke kom med mej. Man kan tydligen inte låta husse ta ansvaret, gnällde matte.



Matte åt frukost ute på altanen, jag fick inte smaka som vanligt trots att jag satt troget och stirra på henne hela tiden. Sen gick vi på långpromenad i värmen och jag höll på att dö av törst. Man ska väl inte behöva ha med en flaska vatten för en timmes promenad heller, sa matte. Nej, men det fanns inga pölar att dricka ur efter vägen.
Snart kommer mormor på besök, det är alltid roligt när det kommer nån, jag tycker att alla som går förbi ska komma in och hälsa på oss och ta en fika med matte, det skulle väl vara skoj. Jag gillar folk, speciellt när de stoppar händerna i fickorna, för då tror jag att de ska ta upp nåt gott till mej.
Nämen, nu kom mormor, jag har inte tid längre. Hej så länge.

Hej igen, nu är det bara sex dagar kvar tills matte och husse ska åka och hälsa på mattes syster och lilla V, då ska vi vara på Härkeberga som vanligt, det ska bli kul tycker jag. Nu vet ju jag inte om att vi ska dit eftersom jag är en hund men när vi är på väg dit så kommer jag att känna igen mej, och då kommer jag att gäspa högt, för det gör jag vart vi än åker. När vi närmar oss så gäspar jag och då säjer matte och husse, nu känner han igen sig. Det är klart jag känner igen mej om vi har åkt hit eller dit massor av gånger. Annars är allt som det ska förutom att jag har fått klåda igen, men inte så mycket som förra året. I år fick jag inget fästinghalsband så jag har inte haft nån klåda alls i år. Men så har jag ju haft några fästingar, så det kanske är det som kliar, vad vet jag.
Matte tror att jag är allergisk mot pollen. Vi ska lämna in dig så får de göra en utredning, säjer hon. Vart då lämna in? Man lämnar väl inte bara in mej nånstans. Till djursjukhuset så klart, säjer hon. Jaha, du menar så!



Matte har inte klippt mina tofsar framför ögonen än, men hon får väl eld i baken lagom tills vi ska åka. Då ska klorna klippas, öronen rengöras, snoppen och baken tvättas, pälsen kammas och borstas. Då blir det stressigt ska jag säja.
Ikväll kommer två av mattes söner med familjer på besök, då ska matte göra rabarberpaj. Då hoppas jag att vi får smaka. Nu ska hon göra sej i ordning hon ska träffa doktorn halv 2, en doktor Muhammed.
Det låter lovande.

Hej, idag har det varit städning nere vid bryggan, Loppan var där sa matte. Loppan är en bordercollietik. Jag hade velat vara där men matte tyckte inte att vi skulle ränna omkring och vara i vägen. Har ni hört, skulle vi vara i vägen, Loppan då, hon var minsann inte i vägen. Tintin kan ju inte hålla sig kvar hos oss hela tiden och du springer ju bara ner i vattnet, säjer hon. Dessutom skulle ni ha nosat Loppan där bak hela tiden, det är ju inte så trevligt för henne. Du kan väl inte veta vad som är trevligt för oss hundar heller, kan du, va?



Här är vi på altanen och begrundar vårt öde, det borde ju finnas en hundombudsman som kan ta tillvara ens intressen. Vilka intressen skulle det vara då, frågar matte. Ja, men tikar så klart! När det finns möjlighet att träffa dem så borde man ju få göra det, eller hur? Jaha, så jag skulle ha gått hem och hämtat er och så hade ni sprungit omkring och jagat den stackars Loppan. Stackars och stackars, det är inte ofta hon får träffa en sån snygging som jag.

Nu har vi precis ätit, husse är i Ånnaboda, han ska snickra lite där. Matte sitter i solen på altanen och latar sej.
Det är skönt när hon inte hänger över axeln hela tiden. I morron är det Mors dag, min mamma hette Dfrgy's Kajsa, hon finns inte mer, Tintins mamma heter Hovrikets Queen Bouvet. Fast vi firar matte förstås. Det gäller ju att hålla sej väl med den som föder en, eller hur?

Vi försökte vara ute på tomten efter att matte betalat räkningar och gjort annat tråkigt inomhus, men det var så mycket mygg så vi ville gå in, vi har aldrig haft så mycket mygg förut. Det är mycket av allt, myggor, fästingar och mördarsniglar, fast de sista har inte kommit till oss än, de avancerar 50 m närmare för varje år. Just nu är de ca 500 m från oss. Matte är inte så orolig för det, det finns värre saker i världen, säjer hon.
I dag kom två gamla damer med en liten hund och gick utanför på vägen, men de stannade när jag skällde till och så vågade de inte gå förbi. Matte fick ta in oss i huset, så att de kunde gå förbi, då ändrade de sej och vände.
Vart de kom ifrån vet vi inte, antagligen med bil och så har de stannat vid kajen och ska gå på en skön promenad med den lilla hunden. Va trodde dom? att jag skulle hoppa över staketet och anfalla den lilla. Nej, håll er i stan, kärringar. Men Zetti då, de måste väl få gå här om de vill, säjer matte. Jo men jag mena bara att om de är rädda för mej så behöver de inte komma hit, så de så.



Här står jag och spanar efter tanterna. Nästa gång tar jag inte in er, säjer matte, nån måtta får det väl ändå vara.
Nu ska vi gå ut igen för nu skiner solen och då håller sej myggen borta.



Och vad är det här då? Jo jag bara undrar varför du skällde, du skrämde ju bort hunden som jag ville hälsa på.
Du ska alltid mopsa upp dej. Nu fick ju inte jag se vad det var för en liten gynnare. Jag hade kunnat hoppa över häcken och sprungit ut genom grannens infart, men då hade matte blivit förbannad så det var inte att tänka på.
Zetti, du får helt enkelt skärpa dej nästa gång.



Det var ju pinsamt. För att byta ämne så visar jag en bild på vårt gamla äppelträd. I år blir det massor av äpplen.
Förra året blev det ingenting nästan. Det tyckte matte var skönt för vi gör inte av med såna mängder äpplen.
Det är ett gott äpple, Åkerö heter det, det tycker vi också om, men vi får inte äta några kart, säjer matte.

Vi har precis varit på promenad runt sjön och matte har placerat oss framför husvagnen under ett parasoll.
Ha, var är skuggan kan man undra? Vi kan inte ligga på gräset för det är nyklippt så då blir vi gröna, säjer matte.
Till slut gick jag in under husvagnen och la mej.



Efter att jag vällt ut vattenskålen två gånger och gäspat ljudligt fyra gånger så fick vi äntligen gå in och lägga oss och sova. Vi brukar sova lite efter långpromenaden, men det är inte så lätt att göra ute när det är så mycket att titta på. Och så kommer det folk förbi med eller utan hundar. På bilden gäspar jag för fjärde gången så att matte skulle förstå att det här duger inte.

Hejsan, idag är det bara 7 månader kvar till julafton, tiden går fort. I går la husse in mattan i förtältet och ställde in alla möbler, nu fattas bara bordet. Det är skönt att ligga på mattan istället för det halkiga golvet. Vi ska snart ut och gå med matte, kanske går vi runt sjön, jag vet inte riktigt, vi får se vart matte för oss.



Medan matte åt frukost, väldigt långsamt tyckte jag, så satt vi och tittade längtansfullt ut genom fönstret. Men herre gud, jag ska väl få äta frukost utan att behöva stressa, gnäller hon. Jag ska påminna henne nästa gång jag inte äter på en gång. Ät nu, ät nu, tjatar hon.



Vi samsas så bra, Tintin blir inte alls irriterad när jag hänger över honom så här. Nu börjar matte visst bli klar så vi kan gå ut nån gång, vädret är ju strålande.

Hej igen, jag har tagit paus i några dagar, vi har inte varit inne så mycket. I natt regnade det äntligen, det var så torrt innan, så det behövdes. Men nu skiner solen igen, det blir säkert potthett i dag igen. Potthett brukar husse säja, jag vet inte vad han syftar på, men det är säkert nåt bra. Idag ska vi åka tilll husvagnen en sväng, husse ska lägga in en matta i förtältet. Vi stannar nog till måndan, vi får se.



Här halvligger jag i soffan med mitt stora ben som jag fick av faster och farbror i mars. Jag gnager inte på det, men jag tycker om att bära omkring det då och då. Tintin får sitt ben också ibland, men han gnager i alla fall på sitt. Om jag ska gnaga så ska det vara små ben, de tycker jag bäst om. Nu har håret börjat växa för ögonen igen så matte måste klippa annars ser jag inget snart. Men kolla in pipskägget, är inte det lite fräckt va!



Jag ska väl visa en bild på Tintin också, det brukar bara vara söta foton på honom men här ser han ut som vilken
byracka som helst, inte till sin fördel precis. Varför måste du alltid klanka på Tintin, du är väl inte avundsjuk, frågar matte. Varför skulle jag vara det, på den där?

Igår var matte och husse på fest hos Göran och i förrgår var matte på fest efter att hon spelat golftävling. Det är mycket festande tycker jag. När får vi gå på fest tro?

I dag satt matte ute och åt frukost, det är första gången, nu kommer hon att sitta ute oavsett väder. Hon var och spelade golf igår och på fredag är det dags igen så nu måste hon träna i veckan. Vi gick inte på nån långpromenad för matte var lite seg i benen. Men vi sprang på tomten istället.



Här kommer jag galopperande i full fart.



Och här kommer Tintin och jagar efter mej. Det går så fort så matte hinner inte med med kameran.



Efter buset så gick Tintin och la sej i skuggan på altanen, men jag la mej mitt på gräsmattan och bara mös.
Tintin kom, det är jätteskönt i solen! Nä, ligg du där och få solsting.



Jag går in bakom fåtöljen här. Matte rulla ut markisen så det blir skugga, tack! Förresten, är det inte fika snart?

Nu var Lill-Husse nästan lite oförskämd mot Elina, säjer matte. Hon kan ju i allafall skilja på skuggan av en fjäril och själva fjärilen. Jag har svårt för det. Det är nästan roligare med skuggan. Men om han menar fantasin så kan det stämma, för jag fantiserar väldigt mycket. Men det är rätt som han skriver om Tintin, han tänker bara på sej själv. Jo tack, säjer matte, när jag har ramlat i skogen så går ni bara omkring och nosar och tänker på er själva och jag ligger där och kanske gråter en skvätt. Man kan väl skilja på krokodiltårar och riktiga tårar, säjer jag då.



Här ligger jag och suger på en tom toarulle, en av mina favvisleksaker. Ibland stoppar hon in nåt gott i dem, men jag gillar dem som de är. Hon brukar ställa toarullen på korgen inne i badrummet, så jag går bara in och hämtar den. Ibland står det ingen där, då blir jag lite snopen faktiskt. Fortfarande håller fästingarna sej borta med den där manicken men det höll på att gå åt h-vete igår med den.
 
Matte hade inte tagit av mej halsbandet när jag skulle äta, så den där fästingmanicken fastnade i matställningen, som vällte och allt vatten i vattenskålen hälldes över Tintin som stod bredvid och åt, maten föll ut över hela golvet. Jag blev rädd och sprang ut, på vägen fastnade jag med huvet i strykjärnssladden som hängde ner  i en ögla från strykbrädan. Matte stod på altan och fick se mej komma ut i panik med strykjärnet slängande om halsen. Fatta vilken panik. Det ska då alltid hända nåt när du är inblandad, gnäller matte.
Det var inte jag som glömde ta av halsbandet, det var inte jag som inte hade ställt undan strykjärnet, så det så.
Stackars dej, klämde hon fram med i alla fall. Sen såg jag att hon gick och kolla om det blivit märken efter strykjärnet. Hallå, hon skulle väl kolla mej först om jag hade fått nåra skador.

Jag gick in igen och åt upp min mat direkt från golvet plus att jag åt upp Tintins mat också, han hade inte hunnit äta upp han heller. Det är väl första gången som du äter upp hans mat, sa matte.

Idag är Elina hos oss, hon är lite förkyld, just nu så sover hon, men hon har varit rätt så aktiv tidigare idag. Ätit 3 glassar före maten t ex. När matte skulle på promenad med oss fick Elina sitta i vagnen. Det var skönt för henne för vi går ju så fort och hon mådde inte så bra, men jag tror att hon var mest trött, för sen pigga hon på sej och hjälpte matte att rensa ogräs.



Här har hon precis ätit frukost och tittar på en film. Jag försöker få lite uppmärksamhet.



Och här vill Tintin ha uppmärksamhet. Hit med glassen jänta, ser han ut att tänka.
Han fick slicka av glasspinnen på slutet. Det visste inte jag, annars hade jag också velat ha en slick.
Det man inte vet har man inte ont av, heter det ju.