spinone

Idag har mormor flyttat ut till landet, matte hjälpte henne. Och så har matte jobbat i växthuset, hon har planterat tomater, gurka och paprika. Husse kommer hem i morron, det är skönt för matte tycker att det är lite slitigt att gå alla dygnets promenader med oss. Jag hinner ingenting, gnäller hon. Ibland skulle det vara skönt att ha en hund som man kunde bära omkring i en väska, säjer hon. Knäppismatte. Hon som tycker att även chihuahua ska röra på sej själva och inte bäras omkring som dockor. Eller ha kläder på sej, små skinnjackor, spetsblusar, mössor och t o m skor. Tänk om jag skulle gå omkring i sånt, ha! Visserligen ska matte köpa regnvästar till oss, men det är en annan sak, och för hundar som är frusna finns det varmare västar och så finns det gummiskor som man kan ha om man skadat tassen. I och för sej, om matte köper ett sånt där halsband med diamanter på så säjer jag inte nej.



Här är jag ute i terrängen och bökar omkring. Kom ner därifrån, säjer matte, det är ju massor med slånbärstaggar där, dessutom finns det ormar där. Jag känner inga taggar, jag ser inga ormar, jag är ju smidig som en katt ju. Nu har vi fikat, vi var faktiskti inne och fikade idag, men nu ska vi gå ut och plantera purjolök som matte köpt. Det såg ut som gräs så jag tänkte ta ett bett, Neeej, skriker hon då. Det är väl inget att hetsa upp sej för, tycker jag.

Matte ramlade igår eftermiddag efter städningen, när vi var ute och gick. Som vanligt så snubblade hon på en rot.
Till en början hade hon lite ont i axeln och en hand, men i dag har hon ont i bäckenet, säjer hon. Hon ramla för några år sen och slog sej illa och varje gång hon ramlar efter det så kommer det onda tillbaka. Mest synd om oss för nu kan hon inte gå några långpromenader på ett tag. Det går över säjer hon, jag ska ju spela golf på söndag, då måste man ju gå i flera timmar. Matte gick och la sej kl 9 redan. Jag är lite piggare, jag har suttit och spanat i fönstret på Anders tomt, där håller de på å grejar. Och så var Emil där, schäfern. Spännande värre.
Det blir ingen bild nu, matte har som sagt gått och lagt sej, hon brukar hjälpa mej med det.  Jag tror att jag också går och lägger mej nu, Tintin sover redan, det hörs tydligt, han drömmer nåt.



Hoppsan, där dök det upp en bild, konstigt! Det är jag när jag äter frukost. Om matte hade hängt över axeln så hade hon sagt att det där är ju hennes frukost. Förresten vem gillar keso, äpple, kanel och mussli eller vad det heter?

Fortfarande fästingfritt, jag förstår inte hur såna där manicker funkar. Det kröp ett par på mej i morse, men det har inte suttit fast nån än. Matte ska vaccinera sej i fästingbussen när den kommer. Vi ska ju åka till Tomelilla i sommar och där finns det mycke fästingar. Idag gick vi på gärdet där vi såg svanen. Jag sprang ända längst bort innan jag kolla var matte var. Då hade hon gått tillbaks, och så ropa hon på mej. Det var säkert 4-5 fotbollsplaner till matte, jag galoppera hela vägen till matte och Tintin. Det var riktigt skönt att få sträcka ut som en häst över vidderna. Om Tintin var avundsjuk? Vi har liksom olika intressen, han hade nosen i backen hela tiden så han märkte inte ens att jag var borta. Han brukar alltid rusa runt som en idiot på tomten när vi kommer hem, så det går ingen nöd på honom.



Han får vara lös på gärdet han också med kopplet slängande efter sej. Han fattar inte riktigt att han
är lös då.



Det är inte så stor skillnad på hundar och katter, sätt lite prickar på mej, så ser jag ut som en gepard eller nåt.
Visserligen lite främmande på våra breddgrader men i alla fall.
Nu ska matte börja packa, vi ska åka till Ånnaboda, det är städdag imorron. Husse ska till London i helgen. Vi tar inte med oss datorn, vi har inte tid med den.  Vi ska jobba.

Igår kväll kom Carl-Åke och Birgit till oss för att gratta husse. Som vanligt fick vi inte sitta i soffan. Visserligen hoppade vi upp i knät på de, senare, men det är väldigt strikt innan, ska jag säja.



Här ligger vi och väntar på att de ska komma, Tintins öra är bakvänt för jag har gjort rent det.



Här förmanar husse oss, för vi tänkte hoppa upp i soffan. Det är inte så lätt att veta när man får och inte får vara i soffan. Det är väl lätt säjer husse, när vi säjer nej får ni inte vara där helt enkelt. Bla, bla ,bla det är väl inte så lätt att veta hur länge ett nej gäller, eller hur? Det gick i alla fall bra sen, men nån tårta fick vi inte smaka, helt otroligt! Där satt de och vräkte i sej, medans vi fick titta på. Å ja, ni fick ju godis av Carl-Åke och Birgit när de kom och så fick ni hundkex, säjer matte. Ja, men tårta är tårta.



Här är vi i alla fall ute och går i skogen i dag på morronen, bland vitsippor och gamla ekar i kohagen.



Här har vi kommit ut på gärdet, oj har de redan släppt ut korna, det går en och betar där. Det är ju du, säjer matte. Det ser du väl att det är en ko, jag betar väl inte. Jo, det gör du.



När vi kom in på lilla gärdet innan man kommer in i skogen igen, såg vi en svan, vi har aldrig sett en svan här förut. Vi var säkert 100 meter ifrån den när den lyfte och flög iväg. Den var skyggare en Tysslingesvanarna.
Jag sprang till lite och studsade på stället, som vanligt. Tintin märkte ingenting, han hade nosen i backen. Tranparet har vi inte sett ännu.
Lill-Husse är i Ånnaboda idag och fiskar, han var till oss igår och hämtade en pall, en sån där hopfällbar som naturmänniskor har, den har inte husse och matte använt nån gång. Vi sitter på stenar och stubbar och sånt, hålla på att släpa på en pall är bara jobbigt, tycker matte. Men när man fiskar och sitter på samma ställe är den nog bra. Nu blir det trädgårdspyssel resten av dan. Matte har köpt en massa jord.

Igår var vi ute nästan hela dan. Matte klippte ner en klängros, husse ska bygga en ny portal. Nu har ju matte sagt vad det heter, annars hade jag ju inte kunnat skriva om det, eller hur? Vi gick på långa promenader på gärdena och i skogen. Matte gillar det för hon går och sjunger för sej själv. I dag ska matte ta kameran med för igår träffade vi på både rådjur och hjortar. Det sämsta med att ha kameran med är att då kommer det inte några djur. 



Här en bild från husvagnen, ja, det syns väl kanske, Tintin ligger i godan ro och så kommer jag och klafsar rakt över. Våga trampa på mej, väser Tintin. Det var nåt intressant som hände utanför, det var säkert Bosse, deras husvagn står där. Han brukar gå omkring och flytta på saker, fråga mej inte varför. Det gör husse också, tar en grej från ett ställe och lägger på ett annat och sen tar de en ny grej och flyttar på. Det är inte så lätt för en hund att veta vad de egentligen gör.
De håller ju på med tälten, de hämtar verktyg, säjer matte.

Hej igen, när vi kom hem igår så for matte omkring som en dammvippa, för alla barn och barnbarn skulle komma. Mormor också. Jag förstår inte varför man måste härja så för det. Vi fick inte hoppa upp i soffan för den hade matte tvättat. Och så var det ingen som satte sej i soffan, nästan, för alla satt kring bordet. Jo Tommy satte sej där senare. Vi fick hålla till godo med golvet. Husse fick fina presenter, man skulle kunna tro att han fyllde jämnt.


Husse blev ju gratulerad i Ånnaboda också, av Bosse, Maude, Ove och Anki, han fick sånt där som luktar starkt, nästan som mattes spray, fast det går att dricka, det hette nåt med Anka.



Här sitter husse och Anki och väntar på att de andra ska bli klara, för de ska gå på puben, de ska sälja öl hela kvällen. På bordet står en påse från ÖoB, har man nu köpt dyra tält så är det väl där man får handla ett tag framöver, eller? Nu är nog matte klar med det hon gnällde över att hon måste göra först, så nu kan vi gå ut och leka.

Idag fyller husse år. Inte nåt jämnt eller så, men i alla fall. Nu var vi inte hemma och grattade honom i morse, men vi ringde kl halv sju, då satt han och åt frukost. Han kommer ju hit till Ånnaboda i kväll, då får vi gratta då. Kungen fyller ju också år idag, va nu det har för betydelse i sammanhanget.



Det här är en gammal bild som ni ser, men den kan lika gärna vara tagen när som helst. För så fort husse ligger och läser så buttar jag på honom med tassen så här. Jag tycker att han ska ägna uppmärksamheten åt mej.
Det är ett bra födelsedagskort, det speglar verkligheten. Nu börjar matte gnälla om att husse nästan inte syns, att det bara är jag som syns. Ja, vadå, det är väl min blogg, är det inte så säj?

Nu kom solen fram, då ska vi ut i naturen igen. Idag är det ju valborg, så då kanske man får se nån eld eller nåt.
Det hoppas jag inte säjer matte, det ska inte vara nån brasa här uppe. Nähä!

Igår skrev jag att det skulle kanske bli roligare idag, ha, kolla på bilden.



Djurplågeri skulle jag kalla det. Matte har ryckt oss, jag är nästan släthårig och Tintin har en kal fläck på ryggen.
Ja, det går inte att rycka hela kroppen på en gång, då får man ont i nyporna, säjer matte. Nu ska jag faktiskt tala om att det är ganska skönt att bli ryckt, vi står alldeles stilla hela tiden.



Här ligger det hår på marken från både mej och Tintin, du skulle ju kunna göra garn av det och sticka tröjer som var populärt på 70-talet. Hur jag vet det? Det har väl du berättat antagligen.



Det har varit två födelsedagskalas. Louisa i lördags, hon fyllde 13 år och Viktor i måndags, han fyllde 15 år, här med sina respektive pappor, Jan och Tommy. Det är många födelsedagar i april i familjen.
Nu ska jag vila en stund.

Hej, kl är kvart över 8 på kvällen och vi är fortfarande kvar i Ånnaboda, matte åkte hem till Västerås efter årsmötet i eftermiddags, som hon var på tillsammans med Anki. Hon har också varit och gratulerat Louisa som fyllt 13 år.

Vi har varit ute och gått två gånger med Ove, för husse har ju inte tid eftersom han håller på att sätta upp tält. Maude och Birgitta gick med oss runt sjön på förmiddagen. De är ganska bra promenerare alla tre. Men snart ska vi i alla fall åka hem.



Här är Lennart, (Bosses brorsa), Ove, Bosse och Husse i den ordning de står, och jobbar med att sätta upp taket på tältet. Det är lite som att bygga ett hus, fast det är ett annat material.



Så här blir det när det är nästan klart. Det här är Ove och Ankis tält, men så här kommer det att se ut så småningom för oss också.



Och här står jag framför ledighetskommittén dit även matte hör, men hon håller i kameran. Jag går runt och tittar så att allt går rätt till.



Tintin håller på att mojsa på sin filt, Birgitta håller i kopplet. Han är fenomenal på att försvinna efter ett tag om han är lös. Han håller sej kring oss ganska länge, tills han ser att vi börjar släppa på uppmärksamheten, då börjar han sakta dra sej bortåt och vips så är han borta. Det är en riktig luring. Annat är det med mej, jag har ingen lust och ranta omkring på campingen. Nej husse, nu vill jag åka hem till matte.

Hej, nu är det jag som måste äta majsvälling, i söndags när vi var här blev Tintin dålig och igår var det min tur, man kan ju undra vad det är med Ånnaboda. Du ser ju ut att må bra i alla fall, säjer matte. Bra och bra, det kan väl inte hon veta, skulle hon känna sej som jag skulle hon ligga i sängen hela dan. Nu ska vi snart ut och gå runt sjön med alla tjejer (törs inte sjutton säja tanter nå mer). Det blir den längsta promenaden idag, säjer matte, du orkar inte mer när du inte har ätit nåt. Jag kanske inte ens orkar runt sjön, då får hon bära mej hem. Då ringer jag efter husse så kommer han och hämtar dej med bilen, så det är ingen fara, säjer matte.



Efter promenaden ska jag ligga och vila, matte ska åka och köpa mer majsvälling, för Tintin den spjuvern åt upp min majsvälling medan matte gick ut och pratade med tant.... förlåt, tjejerna. Han blev avslöjad för jag hade ingen välling i skägget men det hade han. Så matte fick göra ny åt mej. Allstå hur kan man vara så glöpen så man äter upp maten för sin bästa kompis, jag bara frågar.

Det enda som inte matte har packat är datorn, hon står här och trampar och vill att jag ska skynda mej. Lugn i stormen säjer jag bara. Den här helgen ska vi jobba med att sätta upp tältet. Oves är redan uppsatt så de får väl titta på det och se hur de har gjort. Lite kinkigt är det nog. Vi behöver som väl var inte göra nåt. Uppmuntrande voff då och då kanske.



Kolla här, det var igår efter att vi hade busat med pinnen.



Och kolla här, vilken pli matte har på oss och vilken precision. Jag blir imponerad själv.

För övrigt så är det vitt på marken och det snöar för fullt, hoppas vägarna är bara för nu är det ju sommardäck som gäller. Vi ses.

Ska vi busa?



Du fegbiter ju Tintin!



Kom igen nu Zetti, nu busar vi.



Har ni gett upp nu?



Nu försöker du inte ta min pinne, så mycket du vet det!



Lätt som en plätt, säjer Tintin. Jag fattar inte hur han lyckades med det.
Matte, ta tillbaka pinnen.



Ah, vilken god pinne, säjer Tintin. Då säjer jag att, akta så jag inte hoppar på dej så du får pinnen i halsen.



Mopsar du va?



Snälla Tintin jag kan väl få min pinne?



Nä du, försök inte krypa närmare.



Det hjälper inte att fjäska, nu tar jag pinnen och går härifrån. Nej, jag vill ha min pinne.



Om jag lägger tassen på så kanske han förstår att det är min pinne.



Ha ha, nu är pinnen tillbaka hos mej där den hör hemma. Hm, vem har sagt att det är din pinne?



Matte nu vill jag gå in, Zetti har tagit min pinne. Du din skvallerbytta!

Jag var ju inte helt ensam den våren. Här leker jag med Mira, Bosse och Maudes barnbarn. Jag har visat bilder på oss förut, men den här har jag inte visat, för då kanske hans lillmattar och matte och husse skulle bli rädda och tro att jag nästan åt upp henne. Men det var faktiskt hon som nästan åt upp mej. Hon drog och slet i mina öron, det blir ju så när man har långa öron.



Här är det midsommar och Tintin är 1 år och 1 månad, vi går på våran brygga. Bosse får hålla hårt i Tintin för han ska alltid gå längst ut på bryggan och gärna luta sej ut också. Så gör han fortfarande, dummern. Det är våran träbåt, vi har åkt i den flera gånger, jag är så där lagom förtjust. Vädret var inte så bra den midsommarn, som så många andra.



Då gör vi ett hopp bakåt till 2003, precis innan Casper kom till familjen. Lina ligger i rummet, där vi har matbordet står. Hon har redan gjort sej hemmastadd. Det var då det, idag har vi besök av en kille som monterar in en hörslinga i huset åt matte. Han har hållit på i över en timma nu och vi undrar om vi ska lämna honom ensam så vi kan gå ut nån gång. Solen skiner men det är bara ett par grader varmt.

Det här är jag och Casper på sista bilden tillsammans, vi är två och ett halvt år. Casper är jättesjuk, efter att de tog bilden så åkte vi iväg med honom till Strömsholm, det råkade bli på Alla hjärtans dag.



Det är tre dagar sedan som matte och husse var tvungna att ta bort Casper.
Så här känner jag mej ganska ensam, matte och husse får inte lämna mej ensam för då gråter jag. Till slut på sommaren så köper de Tintin, en liten skit, men som blev ett stort sällskap för mej.



Den här bilden har jag visat förut, vi ligger i förtältet i Ånnaboda, vi har precis hämtat honom för ett par dagar sen. Han är ett bra sällskap redan från början. Han var ju bara en liten bebis, men matte säjer att jag också var som en bebis då. Så då hade hon väl två bebisar då.



Här är Tintin 3 månader och busig som sjutton. han biter hål i mina öron, men det har han fått äta upp senare.
Vi får heller inte busa eftersom matte säjer att han måste växa till sej först. Så på våren så vågade matte och husse låta oss busa ordentligt. Fast de ropade hela tiden tyckte jag, "Akta", "inte så hårt, Zetti", "ta det lugnt Zetti". Och då var det ändå han som var ettrigast.

Det kanske är tjatigt att skriva att vi är hemma på Fullerö igen, men det är ju sant, och det är skönt, för vi får vara ute mer hemma. Vi kan ju inte vara ute när de håller på att bygga golven och dessutom är det ganska vått fortfarande. Det blir bättre när de är klara och tälten är på plats, nu ska vi ju dit på torsdag igen. Vi hoppas på skönare väder så att vi kan vara ute mycket med matte. Husse är ju den som jobbar med tälten.



Här sitter livsnjutaren och ser ut över sina jaktmarker. Han är risig i magen, så det blir majsvälling för honom ikväll istället för mat. Det är han lyckligt ovetande om ännu. Han rotar ju ikring överallt när vi är ute och går så han har väl fått i sej nåt olämpligt förstås. Själv mår jag prima, jag har skrämt änderna lite. Nu är jag tillbaka! sa jag åt dem. Men de flyttade sej inte alls. De har vant sej vid dej nu, säjer matte.



Så här ska golvet se ut när det är färdigt om man bortser från plankor och annat bråte runt omkring. Här bor vi.



Det här är Bosses golv som de jobbar med nu. Det är en hel del att göra.



Medan vi väntar i bilen på att matte ska bli klar så säjer vi hej åt Christer som bor i Paradiset.

Nu har matte börjat packa, när vi kom in från promenaden ("matte är nyfikenpromenad") som gick bland husen efter sjön, så började hon att plocka ihop saker och packa ner de i väskor och kassar. Förra gången packade hon inte våran väska, för att hon trodde att vi skulle förstå att hon skulle åka och att vi då skulle tro att vi skulle få följa med. Hängde ni med där? Vi fattar ju i allafall att det är nåt på gång.



Här ligger vi och väntar medans hon packar. Jag åker före så kommer ni efter med husse, säjer hon. Jag måste dammsuga husvagnen och du Zetti tycker ju inte om när jag dammsuger. Guu va hon smörjer! Vi kanske tycker att det är lugnt och skönt när hon har åkt. Zetti, nu får du sluta skriva för jag måste packa ihop datorn.

Och jag som tänkte berätta att vi mötte de två Parson Jack Russelsarna när vi var ute och gick, jag och Jackson, den äldsta av dem, stirrade på varandra hela tiden, medan Tintin och Texas lekte. Vi brukar stirra på varandra och efter en stund så brukar vi göra utfall. Det är lite spännande tycker jag, men matte gillar inte det. Sluta stirra så där, titta på nåt annat, fåglar eller nåt, säjer hon. Ha, jag får ju inte stirra på fåglar heller, vi brukar gå förbi ett andpar alldeles nära där vi bor, de huserar i en liten göl som har bildats av snösmältningen. Jag brukar hoppa till mot de så att de blir lite skrämda. Vad gör du så där för, skräm de inte, säjer hon då. Och Tintin som är så jaktsugen annars han bryr sej inte alls om de, konstigt va. Men det är klart, han är ju inte fågelhund han, som jag.