spinone

Här ligger jag och Tintin i vår husvagn, vi älskar att vara där, för då är vi nära varandra allihop och det gillar en Spinone som jag. Jag visar för matte och husse och för alla som vill att jag tycker om de, jag gör aldrig som Tintin fjäskar och gosar för att man ska få nåt gott. Skillnaden på Tintin och mej är att jag vet inte om att jag är så stor, jag vill gärna försöka klättra upp i mattes knä, det brukar inte gå så bra. Tintin däremot han vill aldrig sitta i knä och dessutom tror han att han är jättestor. Ibland när han pratar tar han till en mörk röst så man kan tro att han är en tjur eller nåt. Han brölar.
En Spinone är lätt att uppfostra om man står ut med en liten fördröjning. Jag kommer gärna på första ropet men inte på en gång. Om matte blir otålig och ropar 3 ggr så får hon skylla sig själv, det räcker att ropa en gång. En Spinone tycker inte om hårda röster eller arga kommandon då kan jag bli stressad. Jag är en typisk ras där man ska använda sig av vänliga uppmuntrande kommandon då mår en Spinone bra. Tintin är tvärt om, han väntar tills matte blir arg i rösten innan han lyder. Det var lite svårt i början för mej att veta om det var mej eller Tintin matte ropade på så nu säger hon alltid namnet först så då vet jag.

Om jag går i koppel och vi möter andra hundar så brukar jag spänna kopplet och resa upp svansen och brösta mej, speciellt om det är en hanhund. I början blev matte arg och då kastade jag mej bakåt och såg ut som om jag skulle få stryk, för vi tycker inte om arga röster. Men nu har matte lärt sig och hantera mej när vi möter andra hundar. Hon håller mej löst i kopplet och om jag stretar i kopplet och vill fram och hälsa så ökar hon bara farten och vips är vi förbi. Tintin vill alltid fram och hälsa så honom får hon hålla kort. Som tur är så möter vi sällan andra hundar. Vi bor ju ute på landet.

Jag har skämt ut matte ibland när hon tappat humöret och höjt rösten, då kryper jag ihop och ser kuvad ut. Då kan folk titta konstigt på matte och de undrar säkert om hon slår mej. Men det gör hon ju inte. Jag är sån bara.
Prata snällt med en Spinone och han gör som du säger, höj rösten och han gör inte alls som du säger, det är Spinone i ett nötskal.

Om jag går lös när vi möter andra hundar så går det mycket bättre. Jag springer i regel en 30 meter före matte och Tintin, så fort jag får se någon komma springer jag alltid tillbaka till matte och så går vi tillsammans förbi. Efteråt kanske jag gör en lov och nosar lite bakom.

Jag tittar alltid folk i ögonen när de pratar med mej. Länge och begrundande, en del blir nästan lite rädda, ha ha.
Sen tycker jag inte om när folk ska klappa mej på huvet, matte tycker inte heller om när någon klappar henne på huvet. Jag rekommenderar inte att man ska sätta sig på huk när man hälsar på mej för då kan man bli ikullknuffad eftersom jag gärna nosar ihärdigt på folk. Jag är faktiskt rätt stor. Nej nu ska vi på promenad igen, matte sätter på en liten tyngd på Tintins ben, det har sjukgymnasten sagt, för att han ska träna upp musklerna.
Vi hörs sen. Hej.