En liten spinonebeskrivning
Här är min pappa. Ronaldo heter han och är italienare på riktigt, han lånades in för att bli pappa till mej och mina syskon. Ronaldo har kuperad svans. Sånt otäckt får de ju göra utomlands. 
Här är en bild på mamma Kajsa. Vi är bara 5 veckor här så hon har bråda dagar.
Här är min pappa Ronaldo i hundgården. Han bär också på saker precis som jag.
Det är faktiskt stor skillnad på päls. Jag har väldigt sträv päls. Min husse och matte klipper mig aldrig utan borstar mig en gång i veckan och när jag har fällperioder så rycker de mej. Men bara det som sitter löst. Jag har varit in på sajter om Spinone i England och USA och där rycker de bort all päls både på benen och på huvudet, ja överallt och så lämnar dom en borste ovanför ögonbrynen. Det ser fult ut tycker jag och följer inte alls rasbeskrivningen, dessutom måste det göra ont att bli så ryckt. Man förstår ju hur gässen känner sig som får fjädrarna bortryckta. Min mamma och pappa hade mjukare päls och det hade även Casper min bror. Men han blev klippt pga att han var sjuk så hans päls blev onormalt mjuk och tovade sig hela tiden, efter att man klippt så blir pälsen mjukare. Jag vet att mamma blev klippt för att pälsen blev tovig av dräktigheten. Men varför Ronaldo hade så mjuk päls vet jag inte, de kanske klipper Spinone i Italien.
En spinone är en lättskött hund vad gäller pälsen men man får som sagt var inte klippa eller raka. Matte har klippt mig i ansiktet för att hon tyckte att jag inte såg nåt, men det har hon slutat med nu. Hon kan däremot klippa lite under hakan för där kan det kladda ihop sig rejält ska jag säga. Det kan också tova sig mellan trampdynorna men är man bara uppmärksam så går det bra.
Känslohund
Här ligger jag och Tintin i vår husvagn, vi älskar att vara där, för då är vi nära varandra allihop och det gillar en Spinone som jag. Jag visar för matte och husse och för alla som vill att jag tycker om de, jag gör aldrig som Tintin fjäskar och gosar för att man ska få nåt gott. Skillnaden på Tintin och mej är att jag vet inte om att jag är så stor, jag vill gärna försöka klättra upp i mattes knä, det brukar inte gå så bra. Tintin däremot han vill aldrig sitta i knä och dessutom tror han att han är jättestor. Ibland när han pratar tar han till en mörk röst så man kan tro att han är en tjur eller nåt. Han brölar.
En Spinone är lätt att uppfostra om man står ut med en liten fördröjning. Jag kommer gärna på första ropet men inte på en gång. Om matte blir otålig och ropar 3 ggr så får hon skylla sig själv, det räcker att ropa en gång. En Spinone tycker inte om hårda röster eller arga kommandon då kan jag bli stressad. Jag är en typisk ras där man ska använda sig av vänliga uppmuntrande kommandon då mår en Spinone bra. Tintin är tvärt om, han väntar tills matte blir arg i rösten innan han lyder. Det var lite svårt i början för mej att veta om det var mej eller Tintin matte ropade på så nu säger hon alltid namnet först så då vet jag.Om jag går i koppel och vi möter andra hundar så brukar jag spänna kopplet och resa upp svansen och brösta mej, speciellt om det är en hanhund. I början blev matte arg och då kastade jag mej bakåt och såg ut som om jag skulle få stryk, för vi tycker inte om arga röster. Men nu har matte lärt sig och hantera mej när vi möter andra hundar. Hon håller mej löst i kopplet och om jag stretar i kopplet och vill fram och hälsa så ökar hon bara farten och vips är vi förbi. Tintin vill alltid fram och hälsa så honom får hon hålla kort. Som tur är så möter vi sällan andra hundar. Vi bor ju ute på landet.
Jag har skämt ut matte ibland när hon tappat humöret och höjt rösten, då kryper jag ihop och ser kuvad ut. Då kan folk titta konstigt på matte och de undrar säkert om hon slår mej. Men det gör hon ju inte. Jag är sån bara.
Prata snällt med en Spinone och han gör som du säger, höj rösten och han gör inte alls som du säger, det är Spinone i ett nötskal.
Om jag går lös när vi möter andra hundar så går det mycket bättre. Jag springer i regel en 30 meter före matte och Tintin, så fort jag får se någon komma springer jag alltid tillbaka till matte och så går vi tillsammans förbi. Efteråt kanske jag gör en lov och nosar lite bakom.
Jag tittar alltid folk i ögonen när de pratar med mej. Länge och begrundande, en del blir nästan lite rädda, ha ha.
Sen tycker jag inte om när folk ska klappa mej på huvet, matte tycker inte heller om när någon klappar henne på huvet. Jag rekommenderar inte att man ska sätta sig på huk när man hälsar på mej för då kan man bli ikullknuffad eftersom jag gärna nosar ihärdigt på folk. Jag är faktiskt rätt stor. Nej nu ska vi på promenad igen, matte sätter på en liten tyngd på Tintins ben, det har sjukgymnasten sagt, för att han ska träna upp musklerna.
Vi hörs sen. Hej.
Nya bilder
Matte blev lite sur på oss här. Precis när hon knäppte så vred vi bort oss. Vi gillar inte att bli fotograferade, i allafall inte att sitta uppställda.Här har jag full koncentration på fallande löv.
Knäpp nån gång så jag får fortsätta att äta gräs ser Tintin ut att tänka. Han blev ju rakad vid olyckan på bakdelen. Annars hade han haft lika lång päls som på svansen. Men nu har husse börjat rycka honom så nu jämnar det ut sig, förut såg han ut som en pudel.Basset fauve de Bretagne
Här är Tintin bara 7,5 månad. Han är som jag en jakthund, men medan jag är en stående fågelhund så är han en långsamt drivande, småvilt och rådjur. Inte för att jag har sett att han är långsam nån gång men det heter väl så. Full speed i 45 minuter sedan tar orken slut och kan ropas tillbaka mitt under drevet. Han är otroligt lydig, kommer direkt när matte ropar. Jag har mera filosofin att jag kommer så småningom. Nu är inte vi aktiva jakthundar. Och det tycker jag är skönt. jag vill mest lalla omkring på egen hand. Tintin däremot vill nog hemst gärna jaga, så matte anordnar små jaktfärder. Ibland binder hon fast en korv i ett snöre och så drar hon den efter sig i skogen lite hit och dit, det brukar bli en 400 meter. Efter halva vägen gömmer hon två korvbitar och likadant i slutet. Så går hon hem och hämtar oss. Vi är uppspelta (även jag)för vi har ju sett när matte gjorde iordning korven. Nu blir det race, vi har spårlinor på oss utifall inte matte hinner med. Vid första stoppet far vi runt som idioter för matte är bra på att gömma. Sedan drar vi iväg till nästa, i allafall Tintin för jag håller nog fortfarande på och letar efter min korv som Tintin redan hittat och ätit upp.Jag får en ny av matte så jag kan sticka iväg. Den här leken är jättekul. När husse leker den blir det svårare, han ger sig iväg långt in i skogen och försöker göra det så svårt som möjligt för oss.
Här är Tintin nästan 3 år och han liksom jag älskar att leka i snön. Den här vintern får vi ta det lite lugnare men framåt våren kan vi nog busa igen. På sommaren så tycker vi om att bada båda två. Det finns de som säger att deras Basset fauve inte tycker om att bada, men det gör Tintin. Hans uppfödare sa att de kan ha svårt med maten och är skälliga. Tintin har definitivt inte svårt med maten och han skäller aldrig. Men pratar gör han, det låter ganska kul. Jag skäller jag, men bara när det kommer någon aldrig annars. Tintin han skriker när mattematte eller människobrorsorna kommer. Han blir väl glad antar jag. Jag springer och hämtar en av mina nallar och så springer jag runt och brummar. Ja, alla är vi olika. Till höger här på sidan ser du länkar till våra rasklubbar. Ha det.Mitt sociala liv
Här sitter Tintin och jag och snackar med en Leonbergertik. Vi har öronen lågt satta och känner oss alla lite obekväma. Tintin och jag träffar inte så många andra hundar, inte som vi leker med. Därför är det roligt ibland att få leka med nån som är lika stor och i det här fallet något större.Jag har fått en kommentar av Elin.
Elin var intresserad av Spinone och då fick hon adressen till min rasklubb. Jag är så speciell så det finns bara två raser i min klubb det är Bracco italiano och Spinone. På bilden är jag 3 år och sitter och diskuterar med husse i soffan, jag lägger min tass på hans arm så att han ska titta på mej istället för TVn. Jag är ju 6 år nu men det är ingen större skillnad vi sitter så här i soffan nu med. Jo husse är smalar nu.
Här leker jag med Mira en liten Jack Russel.Fast just här så har jag tagit en paus och rullar runt lite i gräset.
Jag är väldigt försiktig när jag leker med små hundar. Matte tycker att jag kunde vara lika försiktig mot henne. Hon tycker att jag trampar henne på tårna jämt. Gnäll.
Mira får bra plats under min mage. Här nafsar hon mig på armbågen.Nu är jag ju 6 år och jag är fortfarande sprallig och lekfull, men bara när jag vill. Matte och husse kan få kämpa en stund innan jag kommer igång och leker. Däremot när vi leker sök, så är jag alert för jag vill ju inte att Tintin ska komma före. Nu ska matte äta lunch och då brukar vi få varsitt litet ben att gnaga på. Jag får ett lika litet som Tintin för jag vill inte gnaga på stora ben, de bär jag bara omkring och sen gömmer jag de. Matte brukar hitta de i tvättkorgen eller bakom kuddarna i soffan.
BMI
I den här familjen är det mycket prat om vikt. Mattes BMI är 27 nånting och den måste vara under 25. Hon har provat nästan alla dieter utom pulver. Den enda som har hjälpt så är det Viktväktarna. Då har hon blivit så smal och trivts med sig själv. Efter ett par år så är hon tillbaka igen. Ett tag följde hon GI, då gick hon ner 2 kg de första två veckorna och när hon skulle börja lägga på lite kolhydrater så gick hon upp igen. Nu har hon gett upp, nu ska hon återgå till stenåldern och äta vanlig mat, lite av allt, och röra på sig mer istället. Det låter sunt tycker jag. Jag däremot har problem åt andra hållet. Jag springer så mycket så matte måste öka på maten för att jag inte ska magra. Dina revben syns, säger hon och så får jag mer mat.
Tintin däremot är så matglad att matte får hålla igen. Dina revben känns inte ens, säger hon och drar ner på hans mat. Men nu äter han dietfoder istället. Matte undrar om det skulle hjälpa henne, men hon smakade och tyckte inte att det var gott.
Hur mäter man BMI på en hund? Vet nån?
Mina bröder
Jag skulle ju berätta om mina två brorsor, de till höger på bilden. Efter att de kommit till sina nya hem visade det sig att de båda fått en leversjukdom som heter portacavashunt. Jag kan inte beskriva riktigt vad det är. Matte kan det bättre. Men brorsan i mitten kom till Norge och hans fel gick att operera och han tävlar i dag i bl.a aguility. Schysst tycker jag. Min andra brorsa Casper kunde inte opereras på grund av att shunten satt inne i levern. Matte och husse hade en bernersennenhund som hette Lina. Hon var gammal och matte och husse fick ta bort henne när vi var drygt 1 år. Då stod det klart att Casper inte skulle överleva, men han mådde bra tidvis och fick leva tills han var 2,5 år gammal. Jag kom till familjen när jag var 14 månader. Matte och husse fick mig som kompensation för att Casper var sjuk. Casper och jag fick i allafall 1,5 år tillsammans.
Eftersom bröderna var sjuka så var det ingen idé för uppfödaren att ha mej i avel så därför fick jag komma till matte och husse. Det tycker jag var bra för det är bättre att tillhöra en familj än att bo i hundgård. Jag hade det ganska bra i hundgården med alla de andra kompisarna, speciellt basset fauve de Bretagne, så därför finns Tintin hos oss. Jag kunde inte vara ensam hemma, matte och husse försökte på alla vis så att jag skulle känna mej trygg men de gav upp och köpte Tintin. Han kom till oss mitt i semestern 2006 och jag kände mej trygg direkt. Han var visserligen så liten att han fick plats
på mina framtassar, men jag var inte ensam längre.
Här nedan är en bild på Casper och mej när vi ligger i soffan.
Och här är sista bilden på Casper samma dag som vi åkte till Strömsholm för sista gången.
Och på sommaren kom Tintin. Han var så liten.
Och nu är Tintin snart återställd från olyckan i somras så allt flyter på. Nu måste vi gå på promenad, matte har stått vid dörren och gnällt en bra stund nu. Hon behöver motion säger hon. Mer om det senare. Hej på en stund.
Sex systrar och två bröder
Nu har matte ätit lunch, vi brukar få ett kex eller ett ben att gnaga på. Vi får ju bara mat två gånger om dagen, kl8 och kl 17. Och så får vi fil på kvällen. Tintin som är matglad tycker att det är jobbigt, han vill äta oftare. Just nu får han dietfoder eftersom han inte rör sig så mycket och så får han inte tynga bäckenet för mycket. Ja jag säger då det, som mattematte brukar säga. Som sagt så har jag sex systrar och två bröder. Här är bilder på oss när vi
är 5 veckor gamla. 
På den här bilden är jag och mina bröder med matte.
Den i mitten hamnade i Norge och han till vänster köpte matte och husse. Han hette Garibaldini, också det en pastasort. Men husse och matte kallade honom för Casper. Jag är lite större än de andra och hänger till höger.
Jag fick stanna hos uppfödaren för hon ville ha mej till avel. Men nu dök problemen upp för matte och husse.
Nu måste vi gå på promenad igen, det är ett jäkla rännande ska jag säga. Hej på ett tag.
Åldersnoja
God morgon, jag har inte riktigt kommit underfund med hur man gör större text än men jag lär mej. Jag hörde att matte pratade med en kompis om ålder igår. Deras ålder är inte intressant, min ålder är desto viktigare eftersom hundar inte lever så länge. Jag är ju 6 år och omräknat i människoår så är jag 49. Så lagom till nyår så får det väl bli ett 50-årskalas. Matte läste på en Spinonesajt att vi kan gott och väl bli 12 år. Det är mycket det för en så stor hund som jag. Tintin däremot
kan bli 14-15 år, det blir ju över 100.Ja, ja det är ju matte och husse som ska stå ut. Nu är det faktiskt så att jag älskar Tintin, utan honom så skulle jag bli väldigt ängslig när matte åker bort ett par timmar. Jag gråter faktiskt. När vi har åkt till Strömsholm med Tintin då får jag ligga i bilen, där känner jag mig trygg.
Matte är 8 år äldre än husse, hon påstår att det inte syns, för husse är lite tunnhårig, därför tycker hon att han ser exakt 8 år äldre ut. Husse tycker att matte ser 10 år yngre ut än de gamla klasskamrater som han råkar få syn på i tidningen vid födslar och dödslar. Det skulle betyda att hon är 2 år yngre än honom. Är det inte så det ska vara.
Det är väl lite onormalt att vara äldre än husse. ELLER?
Nej nu ska vi ut med matte och lukta på världen. Hej så länge!
Katastrofen
Hej igen, nu har jag gått igenom kommentarerna, en del fattade jag inte riktigt, nån tyckte att vi var söta och en ville bli kär redan nu i helgen. Jag är ju ny så jag vet inte hur man svarar på kommentarer men jag lär mej snabbt för jag är klipsk, vilket inte matte tycker. Men nu till den stora katastrofen som hände på semestern i somras. Vi campade i Strömstad (vi har husvagn), det var lite regnigt så vi var i förtältet. Vi stod där tillfälligt därför tyckte inte matte och husse att det gjorde nåt att vi stod nära vägen. Helt plötsligt var Tintin borta. Det visade sig att han sett en gordonsetter på andra sidan vägen och smitit ut ur tältet och blivit först påkörd och dessutom överkörd av en bil. Jag hann före husse fram och det var inte kul att se honom ligga där alldeles blodig. Husse bar honom till husvagnen och han hade bilspår över hela höften och magen, blodet kom från munnen. Vi fick hjälp av ett par ambulanskillar som befann sig på platsen och sedan åkte vi till Blå stjärnan i Göteborg. Jag fick förstås stanna i husvagnen med en kompis till husse och matte.
Det visade sig att han hade klarat sig från inre skador förutom 3 bäckenbrott, och ett hål i kinden. Veterinären sa att det var ovanligt att klara sig så bra. Han fick ligga 8 dagar på djursjukhuset i Göteborg, så äntligen fick vi åka hem. Så här såg han ut när vi kom hem.
Bilden är lite suddig, jag tror att matte darrade lite på handen. Där plåstret är har han opererat in en platta som skruvats fast. I bäckenbotten på andra sidan har han ett öppet brott som ska läka av sig själv. Dessutom har han en stor spricka. Detta hände 19 juli och först för 3 veckor sedan fick vi sluta med smärtstillande. I går var han på röntgen i Strömsholm för tredje gången och det ser bra ut, han går dessutom på sjukgymnastik. Men vi får inte busa och han får inte gå lös och inte i trappor. Han får bara gå 1 km 3 ggr om dagen men eftersom jag är lös så springer jag hit och dit så jag får röra på mig i allafall och sen går ju husse en långpromenad varje kväll med mig.
Då får mattegrisen vara hemma. Vi tror att han fortfarande har lite ont då och då. Han har börjat lyfta på öronen litegrann men för det mesta ser han ut så här:
Jag saknar min lekkompis, men det dröjer nog till nästa år innan vi kan busa och jaga som vi brukar.
Nej nu måste matte tvätta mig under hakan hon tycker att jag luktar gammal filmjölk och jag tycker inte om att bli tvättad. Jaha hon ska kamma oss också. Vi får höras senare. Hej så länge.
Ny underbar dag
Matte var seg i morse, jag fick jäspa högt och ljudligt flera gånger innan hon vaknade och fattade att vi ville gå ut. Usch det var dimmigt och rått ute, ett par rådjur sprang upp alldeles intill oss, tur att Tintin är kopplad säger jag bara.
Nu har vi ätit frukost och matte har läst tidningen och så har vi haft mysstund. Jag hinner skriva lite i bloggen innan vi går ut på långpromenad. Här nedan bild på mej och Tintin när vi busar, det är taget i våras, innan den stora katastrofen. Jag återkommer till den.
Jag tycker själv att det är en snygg bild, här är ju jag närmast kameran även om framsidan inte syns så bra
men bilden får fram att Tintin är en illbatting. Den stora katastrofen får jag berätta om efter promenaden, matte står och rasslar med kopplet. Jag går visserligen alltid lös men illbattingen måste gå kopplad speciellt efter den stora katastrofen. Här en närbild på mig, matte tycker att jag börjar få åldersfläckar på nosen men jag tycker att
det är elakt förtal.
Jag har nog sett att jag har fått kommentarer, kul tycker jag, jag ska läsa de noggrant när jag kommer tillbaka. Matte ska hälsa på Mattematte ett par timmar. så jag måste vänta tills hon kommer tillbaka eftersom jag dreglar lite. Hon är rädd om datorn. Hej på en stund.
Nu har vi ätit frukost och matte har läst tidningen och så har vi haft mysstund. Jag hinner skriva lite i bloggen innan vi går ut på långpromenad. Här nedan bild på mej och Tintin när vi busar, det är taget i våras, innan den stora katastrofen. Jag återkommer till den.
Jag tycker själv att det är en snygg bild, här är ju jag närmast kameran även om framsidan inte syns så bra
men bilden får fram att Tintin är en illbatting. Den stora katastrofen får jag berätta om efter promenaden, matte står och rasslar med kopplet. Jag går visserligen alltid lös men illbattingen måste gå kopplad speciellt efter den stora katastrofen. Här en närbild på mig, matte tycker att jag börjar få åldersfläckar på nosen men jag tycker att
det är elakt förtal.
Jag har nog sett att jag har fått kommentarer, kul tycker jag, jag ska läsa de noggrant när jag kommer tillbaka. Matte ska hälsa på Mattematte ett par timmar. så jag måste vänta tills hon kommer tillbaka eftersom jag dreglar lite. Hon är rädd om datorn. Hej på en stund.Välkommen till min nya blogg!
Jag heter Zetti och är en Spinone. En italiensk stående fågelhund. Jag är 6 år gammal. Jag har en lillebror som är 3,5 år och är en Basset fauve de Bretagne. Matte tycker att det är trevligt att förutom husse ha både en italienare och en fransman hemma. Jag kommer att på den här bloggen berätta vad som händer oss i familjen. Och vad som har hänt förstås, jag är ju hela 6 år, i mina bästa år tycker jag. På den här bilden så ligger jag i bakgrunden därför att plötsligt så skulle ju den där gulliga lilla ställa sig framför kameran och förstöra.
Nu blev ju inte bilden så bra på honom och matte kom till sans och tog en ny bild på mej.
Det är ju min blogg och då ska det ju vara bild på mej. De andra får komma in senare.
Nej nu ska matte gå ut med oss på promenad. Vi hörs!
