spinone

  HEJ, nu har jag inte skrivit på ett tag. Matte håller ju på att kratta löv och sånt där höstpickel så då är ju vi ute också hela tiden. Jag ska berätta om våran harjakt förra hösten, jag kom att tänka på den när matte undrade om vi hade sett nån hare. När korna tas in för vintern i oktober så kan vi gå i kohagen och på gärdet, och det var en sådan morgon som haren hoppade fram bara några meter från oss. Eller från mej, matte och Tintin gick ju långt bakom. Jag stannade och tittade på haren, sen bestämde jag mej för att springa till matte, man kan aldrig veta. Haren satt kvar när vi kom fram och matte konstaterade att den såg frisk ut, den var inte den största haren vi sett men den såg ut att vara kraftig nog för ett race.
Matte släppte lös Tintin och han var så ivrig så hon fick nästan inte av kopplet. Sen stack han som ett jehu efter haren. De sprang med en väldig fart ut över gärdet, haren zickzackade som harar gör och Tintin blev först förvirrad men bestämde sej för att springa rakt på. När haren försvann i skogen på andra sidan gärdet ropade matte på Tintin och då kom han tillbaka till oss.
Vad jag gjorde? Jag springer liksom till på stället och hoppade lite så där. Det är ju roligt för Tintin att jaga. Jag skiter i det faktiskt.  Åter till harjakten.
Nästa morgon gick vi samma väg och på exakt samma ställe hoppar haren fram, den ser beredd ut, redan när matte böjer sej ner för att släppa lös Tintin så sticker den iväg. Tintin fick jobba hårt men fick ge upp efter halva gärdet. Han blev trött stackarn. Morgonen efter är vi så exalterade så vi nästan springer omkull matte när vi ska gå ut. Tintin drar i kopplet och jag springer långt före, vi ska ju till haren matte, skynda dej! Den här morgonen sitter haren redan där och väntar på oss, jag ser den på långt håll och i dag vill jag springa lite känner jag. Men när jag blir omsprungen av Tintin så ger jag upp, jag vill ju inte lämna matte ensam.

Haren klarade sej bra den här gången också, men nu hade den säkert fått nog för nästa morgon var den inte där och den kom aldrig igen. Men vi nosar alltid lite extra just där.

När det gäller jakt så är Tintin en mer jaktig hund än jag, han tycker om att krypa ner i hål i marken men det tycker inte jag om, det är äckligt tycker jag. Men jag jagar ju inte på samma sätt jag är ju en stående fågelhund och jag brukar markera för matte när jag ser fjärilar och ensamma löv som sakta dalar ner från träden. Småfåglar tittar jag bara på men skator och kråkor tycker jag om att jaga bort från tomten. Jag tror att det är mitt jobb. Tintin smyger på ekorrar och möss och sånt.
Grannarnas katter nosar jag bara lite på medan Tintin gärna jagar de. De brukar springa in under nåt uthus eller upp i ett träd. Men är katterna på våran tomt blir det fart på mej ska jag säga, då jagar jag bort de direkt.

Nu är det ju snart jul. Hej.