På catwalken
Hej igen, idag ska matte skicka in en bild på mej till min rasklubbs tidning. Då kommer ju fler att få se hur fin jag är. Jag vill ju inte skryta förstås och jag har ju aldrig varit på utställning och blivit bedömd, mer än när jag var valp. Men jag litar på mattes och husses omdöme. 
Här är jag rättså fin tycker jag
Fast i den här bilden är det lite mer aktion. Ja det blir svårt att välja bild faktiskt. Vi kanske ska ta någon där Tintin
är med det ser inte så ensamt ut då.
Här t ex, va fina ni är, säjer matte. Ja, vi vet. Matte och jag ska titta på flera bilder innan vi bestämmer oss. Hon har ju tagit så många kort på oss så att datorn är sprängfylld.
Snögubben har smält bort
Visst är vädret konstigt, idag är det vått och regnar, jag ville gå in direkt efter promenaden, men Tintin klättrade upp på snökullen och stod och tittade ut över sjön, han kanske såg havsörnarna som brukar sitta vid farleden. Matte brukar titta på dem i kikaren. De är vackra, säjer hon. Fåglar som fåglar, säjer jag, jag är ju fågelhund vetja. Möjligen att den är för stor att släpa på, visserligen får man inte skjuta örnar och så markerar jag bara, jag är ju inte så förtjust att ta döa fåglar i munnen. Det får apporterande hundar göra. Tintin skulle inte ha nåt emot det, kan jag säga.
Här är vi på var sin sida om, ja vad tror ni? Snögubben förstås! Det är det ända som finns kvar av den. Nu får ju V se att hans snögubbe har hållit hela vintern ända till mars. Bra va! Nej nu ska vi skjutsa mormor till flyget, hon ska hälsa på lilla V ett par veckor. Vi får följa med i bilen, annars blir matte orolig när vi ska vara ensamma så länge.
Sötkort och våldsam lek i snön
Hej igen, nu är vi hemma. Det var snöoväder hela dagen igår och det är inget kul att visa bilder på när det snöar längre, men matte tog ett sötkort på mej, tycker hon iallafall.
Jag tycker att du är gullig på den här bilden, säjer hon. Ja, jag vet ju inte jag.
Idag gick matte upp med tuppen, (husse alltså) för hon skulle på mammografi, hon kom hem kl 9 och då änlligen fick vi mat, vi brukar få kl 8. Ja, men idag gick det inte för jag var inte hemma då, snäser matte. Det var iallafall gott att få mat. Matte har köpt två konstiga plastlådor att ha vår mat i. Nää guu va fula, sa hon när hon ställt upp dem. Dessutom kan vi lätt själva lyfta på locken och ta för oss. Du får ha dem i snickarbon, sa hon till husse. Jag får köpa nåt annat.
Här är det aktion, Tintin är bakom han syns inte.
Här ser vi lika farliga ut båda två. 
Nu du Tintin här kommer jag i full fart. Din sista potatis är satt.
Kolla in övertaget, mina öron är så långa så att jag kan flyga med dem. Nu undrar ni om det bara är jag som
har övertaget.
Här fick han mej, men jag vill inte visa nederlaget framifrån för då syns skammens bleka rodnad i bild.
Titta det snöar!
Hej, i morse när vi gick ut kl 6 var allt som vanligt, efter att vi fikat och legat och slappat drog matte upp gardinen och ute snöade det för fullt. Det snöar massor, bilen är täckt med snö, träden är vita och i går var det vår, trodde vi. Flingorna är stora som tassar, ja kanske inte mina, men Tintins. Det ska bli spännande att gå ut i snövädret.
Eftersom matte inte har med sladden till kameran så kan jag inte lägga in nån ny bild, så jag får ta en bild på Tintin och mej när vi är i husvagnen från förra gången. Jag ser lite lustig ut på ena ögat men jag säjer som matte, jag blir aldrig bra på bild. På det sättet är vi lika hon och jag. Tintin blir alltid bra på bild, hur nu det kan komma sej.
Om man inte ser bra ut i verkligheten så blir man ju inte bra på bild heller, det kanske är nåt för matte att tänka på.
Husse kommer senare idag och hämtar oss så att vi får åka lite bekvämare hem. Det snöade inte där när vi pratade med honom. Här snöar det igen, det var uppehåll någon timma, men nu är det full fart igen.
Det blir nog många bakslag innan våren är här, som matte sa. Jag hoppas att hon inte daskar till mej i alla fall.
Slappar i husvagnen
Va! Va är det som händer? Här ligger man och sover så gott och så kommer hon med kameran och stör. Vi är i Ånnaboda med matte, husse har badtunnekväll i kväll och matte vill inte vara hemma då. Det är några gubbar hemikring som träffas och äter gott, badar badtunna och dricker öl.
Vi har varit på flera promenader, det går fortfarande inte att gå någon annanstans än på vägen så det blir ganska långtråkigt, för matte i alla fall, hon vill gärna gå i skogen. Men vi vill gå där det luktar godast och det gör det efter vägen, så vi klagar inte. Snön har smält bort från vägarna mellan husvagnarna och det är ju bra, annars är det för halt. De stora snöhögarna har också blivit mindre, bara från det vi kom igår är det stor skillnad. Jag ligger här i sängen och brer ut mej, Tintin sover och matte läser, det är fridfullt som i kyrkan. Nu har jag aldrig varit i en kyrka så jag vet inte och matte säjer att det är inte så värst fridfullt där, det ekar för mycket.
Vi var ute en stund med matte utanför husvagnen men vi ville in, det är jätteblött utanför, men solen skiner och matte tyckte att vi skulle ha sol på oss, det är bra för er. Ja, ja men nu vill jag sova en stund till, väck mej när det är dags för mat.
Andra hundar och ett jätteben
Likadant var det på eftermiddan, då gick det en annan liten sak förbi, nån spets av nåt slag, precis när vi hade kommit in. Nu blev det liv igen. Men vi kan väl inte stå ute och vänta tills det kommer en hund, då kanske det inte kommer nån på flera timmar, säger matte. Hon har noll fantasi, tycker jag. Det ska bli skönt när det blir sommar, så vi kan vara ute hela tiden på tomten och hålla koll på alla hundar som går förbi.
Det här stora benet fick jag av Regine och Craig. Tintin fick också ett jätteben, men han har redan tuggat en lång stund på sitt. Husse var tvungen att ta bort det, han kan ju inte gnaga upp hela benet på en gång. Nu fick inte Tintin ett lika stort men för hans storlek så var det stort. Tintin är ganska avundsjuk nu, det syns på bilden.
Jag gnager inte på mitt, jag går bara omkring och visar alla mitt fina ben. Tråkiga matte tog undan mitt ben också. Hon är rädd att Tintin ska försöka stjäla mitt ben och då blir det bråk och det vill inte matte. Suck!
Det är inget att sucka för, säger hon, ni får gnaga mer imorron. Och vad ska vi göra tills dess?
Tomt i huset
Igår blev matte sur, hon blev inte arg, utan riktigt sur på oss. När hon kom hem från affären så låg min stora matsäck på hallgolvet uppgnagd. Vi gick undan, matte gissade nog att det var jag som släpat säcken dit. Tintin orkar nog inte. När klockan blev 5 så satt han som vanligt och tiggde mat. Matte kände på magen på honom och till slut fick han mat, hon hällde upp mat åt mej också, hon mumlade nåt om att det inte var så mycket taget från säcken. Jag åt upp alltihop. Du kanske inte hann äta nåt, sa matte. Det kan hon ju få tro. Och kan ni tänka er! Vi fick inget till fika. Vi bara tittade på varann. Onödigt hårt straff tycker jag.
Idag däremot fick vi jättemycket fika. Nä, nu vill jag sova på maten en stund.
Lek i snön
Nu är snögubben ännu smalare, idag kanske den försvinner helt. Flickorna kan också gå på skaren.
Här leker vi på snöhögen, titta hit, ropade matte, men det gjorde vi inte, vi var så upptagna av leken. Dessutom är det tråkigt med den där kameran hela tiden, så vi bojkottade matte.
Den här bilden har Melinda som är 11 år tagit på mej, jag låg här och gottade mej i sängen när hon kom med kameran. Värst vad du var villig att bli fotad då, gnällde matte, när jag ska fota får jag minsann tjata. Man ska ju vara snäll mot barn, det har du ju själv sagt, säjer jag då. Dessutom är det mer spännande att titta på vad flickorna gör än att titta på matte, henne ser man ju till leda varenda dag.
Rutiner
Det har faktiskt inte hänt så värst mycket. Det är ju mycket rutiner, vi hundar gillar ju det. Matte och husse kan äta på lite olika tider, men vi vill ha maten på minuten, åtminstone Tintin, han är så glöpen. Promenaderna vill vi också ha på bestämda tider, husse är lite duktigare på det än matte. Hon glider lite på tiderna, det är ganska irriterande. Livet får inte vara för inrutat, säger hon. Vadå inrutat, sova, äta, kissa, skita och sen leka, vad mer behöver man i livet. Du tycker också att det är kul med förändringar, säjer hon till mej. Du gillar ju t ex när vi går in på nya vägar som vi sällan eller aldrig gått. Ni gillar att åka med husse i bilen, om så bara till affären, och i morron kommer 3 av barnbarnen och ska vara hos oss hela dan, det blir ju spännande och kul. När de är här brukar inte ni heller vara så noga med rutinerna, säger hon.
Ja ja, så kanske det är, det är rätt spännande med nya saker.
Här går Tintin med lustig stil på skaren, han är inte riktigt säker på om han ska sjunka igenom eller inte. Sjunker han igenom får han problem, till och med jag tycker att det är jobbigt att ta sej fram om man sjunker igenom.
Jag själv föredrar att hålla mej på stigarna, det är bekvämast så.
Gäsp!
Matte har skjutsat hem Lill-husse, han hade lånat bilen av matte. Vi blev jätteglada när matte kom tillbaka, man vet ju aldrig, hon kanske sticker iväg till Sälen igen och glömmer att lämna oss i Härkeberga. Det känns som om hon har varit borta länge. Men herreguud, jag har ju bara varit borta en timme, nu får ni väl skärpa er, säger hon. Nu ska vi fika, det är mysigt. När vi gick på promenad på eftermiddagen så gick vi förbi en bil med två rottisar i. Den ena kastade sej mot rutan och skällde, men jag visade honom hur man ska uppföra sej, så jag bara tittade på honom och så gick vi vidare. Då blev han allt snopen. Tur att de inte var utanför bilen, sa matte. 
Så här trött var jag när vi kom hem igår. Jag sov som en stock i två timmar, sen var allt som vanligt igen. Matte tycker att jag har ovanligt långa ben på den här bilden. Hon har inte sett mej på en vecka jag har väl vuxit, vi har fått bra mat. Nu är fikat framdukat.
Hemma igen
Kolla in snögubben, den har bantat rejält, morotsnäsan hänger löst. Nu är det faktiskt vår, säger matte.
Nej nu måste jag sluta för nu kom Lill-Husse med mattes bil. Det var jättebra på Härkeberga, men borta bra men hemma bäst som man brukar säga.
Hundfritt
De blev glada när de kom till Härkeberga, Tintin skrek som en stucken gris av glädje. De rusade somvanligt direkt in i boxen och ut i rastgården. Det kommer säkert att gå bra även om vi, matte och husse kommer att sakna de.
Det är inte lätt att hitta bilder på husse och matte tillsammans men här är vi på en bild från 2008, taget i Sälen passande nog. Zetti återkommer med skriverierna på söndag, om han inte lyckas få tag i en dator innan dess. Han är nog väldigt bekymrad nu, men han har nog hemskt mycket tokerier att berätta när han kommer tillbaka. Som den gången som filten fastnade i luckan, eftersom han alltid ska släpa den ut och in, då kunde de inte komma in igen. Som tur var var det inte kallt ute då. Han är en riktig strulpelle den där Zetti. Vi sa till föreståndaren att de får nita fast täckena i bädden så att han inte kan dra ut de i rastgården.
Nej nu drar vi till Sälen, ha det så bra så länge.
Bråkigt värre
Då ropar matte till den andra hundens matte och frågar om det är en hanhund, vilken dum fråga, det syns ju på långt håll. Ibland tror inte jag att matte har alla hemma riktigt. Då vänder vi, sa matte, ni är alldeles för uppspelta nu, då orkar jag inte hålla er när vi går förbi, gnäller hon.
Varför då, varför då, det här kunde ju ha blivit kul ju! Hon blir så arg. Efteråt säger hon till husse att hon blev arg på oss, men vi trodde ju att hon blev arg på den andra hunden, så då skulle ju vi hjälpa matte att vara arga.
Jag får tillkalla den där Barbro från TV, säger hon, så här kan vi inte hålla på.
För det mesta kan vi möta andra hundar, men igår mötte vi en golden som vi aldrig har sett och då vill vi ju hälsa på den förstås, vi vill ju inte hugga ihjäl den som matte tycks tro.
Nä, vi fick inte gå nån långpromenad, här sitter vi på tomten och ser snopna ut, säger iallafall matte. Jag får gå ut och gå med er en i taget, det blir många promenader för mej det, tjatar hon. Hon vill ju gå ner i vikt, det är väl ett ypperligt tillfälle, anser jag.
Buskul
Det är jättekul, jag blir så uppspelt och ibland är det så spännande så att jag går och gömmer mej hos matte.
Matte håller på att lära sej hur den nya kameran fungerar, det är inte lätt, säger hon. Det finns till och med en knapp som man trycker på när man ska ta bilder på sina husdjur under lek. Fantastiskt. Men hon har inte använt den än. Porträttknappen har hon använt i allafall. På Tintin.
Det blev rätt bra, hon ska ta ett på mej också, men då måste vi göra rent skägget på dej, säger hon. Varför vet jag inte. Det är väl inget fel på mitt skägg. Hon är så kinkig.
Inga vårkänslor ännu
Husse har skottat gångar till gäststugan och snickarbon. Det är tur att ingen var under när det rasade.
På baksidan ligger snön kvar på taket, det är tjockt med is och tungt, vi får se om altanen håller.
Vi kan inte gå i skogen om inte matte pulsar före och gör stigar, men jag tror inte att hon har lust med det. Jag kan ju kanske gå före men Tintin med sina korta ben skulle inte komma nånstans. Jag skulle upp på snövallen och ut i snön och göra mina större behov, men jag hamnade i en grop så matte fick hjälpa till att dra loss mej. Otäckt var det. Dessutom kom det en stor lastbil på vår lilla väg, vi fick klättra upp i snövallen alla tre. Vi hade inte ens lust att busa på tomten, snön är för djup.
Jag bara stod där och tittade, vi hade ingen lust att hoppa omkring i snön idag. till slut ropade matte på oss och då blev det race minsann.
Skönt att komma inomhus, matte ska tända en brasa och då tycker jag det är skönt att ligga alldeles nära.
Hundpensionatet
Så här ser det ut inne på pensionatet. Det är jättefint där. Vi rusar rakt in i vår box och nosar runt, sedan springer vi ut på rastgården genom luckan.
I dubbelrummet finns en stor säng så att vi får plats båda två, matte och husse tar med våra dynor och leksaker.
Visserligen vet vi inte än att vi ska dit ,i normala fall, det kommer ju som en överraskning för oss hundar. Men nu råkar jag veta det, för matte har börjat prova skiddräkten och den sitter fortfarande lite för tajt, så jag undrar om hon inte måste köpa en ny, ja vi får väl se. Den har hon ju bara när de ska till Sälen så jag är ju inte dummare än att jag förstår att vi ska vara på hundpensionatet då.
Snökaos
Det är tur att husse finns, så vi får mat. Ja, ja vilket gnäll, sa matte, ni överlever nog.
Det var riktigt snökaos igår, matte hade skottat kvällen innan, hon fick skotta igen när vi gick ut sista gången. Igår morse var det dags igen, fram med snöskyffeln och sedan flera gånger under förmiddagen.
Matte har sopat av bilen för andra gången och den är på god väg att försvinna igen.
Traktorn är igång för fullt, men det är inte lätt att hinna med, som tur är så kom Bosse H med snöslungan och körde upp en gång, det var skönt att slippa pulsa.
Matte och Anki sprang omkring som vettvillingar och läste av elmätarna, de kom hem emellanåt och vilade sej, matte var genomblöt ända upp över knäna, men skratta gjorde de så de hade väl kul, antar jag.
Vi fick sällskap av en snäll flicka som heter Frida, i början pussade hon lite mycket på Tintin tyckte jag, men efter ett tag så brydde hon sej lika mycket om mej, så det så. Hon var med oss på promenad, hon åkte ner i snön bredvid stigen med hela benet. De skrattade så mycket att de nästan inte fick upp henne.
Sedan kravlade Tintin upp på snövallen och nästan ända fram till skidspåren och där bajade han en stor hög. Matte försökte klättra efter men åkte bara ner i snön, hon är ju inte speciellt lätt, till slut fick hon åla sej dit och ta upp det, ingen vacker syn precis, och dessutom med en lila hundpåse. Varför duger det inte med en svart? Jag tyckte att det skulle lätta upp lite med färg, det är ju inte nån speciellt rolig hantering precis, säger hon.
Städdag, tydligen
Idag gick vi lite längre, det har inte snöat på ett par dagar, så det har blivit mer plogat, och så har vi pulsat upp stigar själva. Matte tycker det är så vackert med träden som hänger ner, jo vackert kanske med snö på, men tänk om de inte orkar resa upp sej sen, hur vackert blir det, jag bara frågar.
Matte har lagt sin handske framför mej, för att jag skulle stanna så hon kunde fota mej. Det funka tydligen, sa hon, då får jag kasta handsken i fortsättningen när jag vill att du står still. Hon kan gott få tro att det var därför jag stod still, men egentligen så fick jag syn på nåt intressant och då står jag ju still i alla fall.
Idag kommer Anki, det blir bra, matte är i och för sej trevlig men det kan vara skönt med omväxling.
Hon var in och höjde värmen i deras husvagn igår. Då fick hon se en vas med tulpaner på bordet. Det fanns inget vatten i så hon hällde i vatten i vasen, sedan tyckte hon att de såg lite torra ut så hon tog upp de och tog en kniv för att skära av de lite längst ner, så att de kan suga upp vattnet bättre. Hon såga och såga med kniven, och plötsligt tog det emot, va sjutton, är det metall i tulpanerna. Jag tyckte väl att det gick trögt, sa hon. Det var ju inte underligt att de såg torra ut, de var ju torra, gjorda av tyg plast och metall, vilken blåsning.
Ni får inte berätta det här för nån, sa hon sen. Det är ju skämmigt.
Snart är det julafton
Jag får inte gå lös här för det kan komma bilar, det kan gå ganska fort ibland. Men idag var det lugnt.
Det är inte lätt för oss när det är så mycket snö, speciellt när vi inte är några vägbajsare. Vi måste klättra upp på snövallarna och in en bit i skogen. Ni kan ju tänka er Tintin med sina korta ben och så matte klättrande efter, hon måste ju hämta resultatet. Det ser så illa ut säger hon, när det ligger på snön.
Närmaste vägen ut från campingen är blockerad med en två meter hög snövall, där lassar de snö med traktorplogen, matte klättrar över där med oss. Vi är så ivriga så vi har dragit ikull henne ett par gånger, men hon landar ju mjukt. Det blir jobbigt för matte att gå hela vägen till stora infarten, det är inte lätt att hindra två kissnödiga hundar att lyfta på benet på vägen dit.
Matte skulle ju ta en sötbild av mej, men jag tror inte det är möjligt, den här får duga.
Sötingen, igen
Tintin ligger och sover när matte kommer med kameran, han vaknar förstås och tittar lite förebrående på henne. Va sööt han är, fjäskar matte. Jag ska minsann be henne ta ett sötkort på mej också, hur det nu ska gå till, för jag är ju inte direkt söt precis. Jag kan sätta en rosett i tofsen som du har på huvet, säger matte, då blir du söt. Ja vi får väl se hur det blir med det. Du vänder ju bara bort huvet när jag fotar, då är det ju inte så lätt. Det blir bättre när jag får ny kamera, då hinner du inte vända bort huvet, säger hon. Nähä.
